DO – varför satte ni inte ner foten med ett plask?
Nej till att sära på kvinnor och män! Fast ibland är det okej.
DO:s beslut om könsseparata badtider kan verka veligt och kommer reta upp den som hade velat att myndigheten satte ner foten med ett tydligare plask.
Men verkligheten är ju ofta lite småljummen, full av kompromisser och nödlösningar. Om en relativt liten grupp kvinnor som aldrig annars hade lärt sig simma vågar sig till badhuset under en speciell mansfri timme någon gång i veckan - är det så farligt?
Inte enligt DO, som alltså ger grönt ljus för kvinnosimmen i Skärholmen och Tensta i Stockholm. Motiveringen är främst att det ökar simkunnigheten. Inte att det har med religionsfrihet att göra alltså, även om man noterar att det kan finnas religiösa skäl för kvinnor att inte vilja lära sig simma med män.
Att anordna nakenbad för kvinnor av gammal svensk tradition, som på Liljeholmsbadet på Södermalm, eller ha en rosapiffig ”Ladies day” som i Malmö, är däremot ren diskriminering av det andra könet. Likaså att införa speciella badtider för att folk numera har blivit så pryda att de inte ens vågar ta av sig badbrallorna i bastun.
På det viset slår DO alltså både ett slag för den svenska jämställdheten, för den frigjorda synen på nakenhet och våra sunda, sportiga folkhälsoideal.
Men det finns en litet frågetecken i beslutet.
De flickor som plaskar runt i barnbassängen i Skärholmens simhall har inte själva valt att bada könsseparerat. De är utlämnade åt sina föräldrars nycker, idéer och regler. För barnen är de inte heller en fråga om simkunnighet - för den biten står ju skolplanen. Så hur försvarar man att pojkar och flickor hålls åtskilda i kommunala simhallar?
Barn borde ha rätt att leka och plaska, oavsett vem som simmar bredvid.