Medvetet missbruk har halverat mitt snusberoende
Det är helt ohållbart att snusa en och en halv dosa per dag.
Dels är det dyrt, dels har gränsen mellan bruk och missbruk passerat sedan länge och därmed har all glans gått förlorad.
Dessutom är det lite motbjudande, att vara totalt underkastad nikotinet.
Att vara kedjesnusare – att inte ha en enda minut utan den där snuttefilten under läppen.
Därför bestämde jag mig för att snusa smartare. ”Jag snusar numera medvetet”, har jag triumferande sagt till kollegor och vänner.
I praktiken innebär det att jag har dosan en bit bort, aldrig precis i blickfånget, och varje gång jag sträcker mig efter den funderar jag: Behöver du verkligen den där just nu?
Det lilla räcker. Plötsligt har jag – utan att anstränga mig och utan att humöret tagit explosiva svängar – mer än halverat mitt beroende.
Jag – en renlevnadsmänniska!
Jag – full av karaktär!
Jag – ger hela systemet motstånd!
Varje morgon i kanske två års tid har jag vaknat med en stormande ångest.
Den har varit så påtaglig att jag tog upp det med en psykolog. Vad är det för fel på mig, som bara inte kan vakna normalt? Är jag så skör att känslan av att börja om varje dag förlamar mig?
Det var aldrig verklig ångest. Nu när mina morgnar inte börjar med tre snus redan i sängen misstar jag inte längre de fysiska symtomen från det vita snuset för oro.
På Instagram såg jag att någon (jag minns faktiskt inte vem) plockade upp begreppet Stockholmsvit. Alltså: Du dricker alkohol, men blandar friskt med alkoholfria alternativ. Du börjar kvällen med en starköl, för att fortsätta med en Ginger ale, sen en Cola, till sist ett glas rött från valfritt distrikt. Ett alternativ till varannan vatten.
Du är alltså lite halvduktig. Och jag vill slå ett slag för det.
Du måste inte prestera eller optimera något.
Du måste inte ens vilja sluta snusa. Min egen arbetsplats skriver emellanåt om hur man gör. Som om det inte kan räcka att bara ta lite ansvar.
När jag började som 17-åring och träffade folk (killar!) från södra Sverige tyckte de att jag saknade klass, när jag pillade med min General portion. Nu snusar unga tjejer som aldrig förr.
Det vita snusets bedräglighet. Marknadsförts som det sofistikerade sättet att ta en prilla – och i den fällan gick jag och fler kvinnor med mig.
Jag tycker förstås att tonåringar ska låta bli, men är du runt 40 kan du få vara fri att ta dina egna usla beslut.
Mitt usla beslut är att jag inte tänker sluta. Men mitt smarta beslut att dra ner har gjort att jag numera inte hamnar i akut kris om jag har tre snus kvar i dosan klockan åtta en kväll. Ni som vet, ni vet precis. Ni andra: Jag avundas er.
Vad gäller snus och psykisk ohälsa så finns det vissa kopplingar. Jag påstår inte att alla psykiska bekymmer försvinner av att växla ner på tempot. Men mina morgnar är numera överkomliga.
Jag – alldeles lagom duktig.