Politikernas hjärtan bultar inte för skolan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det vilade en högstadieångest över Almedalsveckan tycker jag. Politikerna gjorde sitt bästa för att mobba ut varandra, missförstå med flit och fjäska med dem som var populära. Inte helt överraskande gick Maud Olofsson från att ha varit den lite tuffa outsidern till att vara allmänt villebråd. Man såg hur ja-sägarna till EMU blev överlyckliga när Maud jämförde EMU med Hitler-Tyskland och de satt där i tv och snackade skit om henne och hon snackade skit tillbaka.
Åh, jag får sådan ångest av EMU. Det finns inget samtalsämne som snabbare kan förstöra en kul middag. Plötsligt blir det helt tyst kring bordet och ingen har något att säga längre för att någon idiot får för sig att fråga "jaha, hur ska ni rösta i EMU-valet då?". Kan det bli tråkigare än frågan om EMU? Jag slår vad om att soffliggarna i september kommer att vara fler än någonsin. Men det fattar inte politikerna för de är busy med att snacka skit om varandra och missförstå med flit. Precis som på högstadiet, alla snackade skit om alla hela tiden, alla missförstod det man sa för att kunna sätta dit en.
Men det bara är så att politiker är ofta fulla av skit. Är de inte? I tisdagens Aftonbladet skev Åsa Petersen på ledarplats att skolminister Thomas Östros "hjärta bultar för skolan". Va? Tänkte jag. Gör det? Bultar för skolan? Kanske beror det på vem som definierar vad glöd är?
Socialdemokraternas tankesmedja har gett ut en skrift som heter Skolboken där Östros har skrivit en "genomtänkt och ganska stillsam text" om skolan. Östros reflekterar över betygssystemet och fattig skola kontra rik skola.
Östros efterlyser medvetna satsningar för att ge mer pengar till skolor i utsatta områden (utsatta områden är ett finare uttryck för förorter). Denna satsning kräver "tydliga politiker som vågar ge mer pengar till skolor i utsatta områden än till andra skolor". Över huvud taget vittnar Östros text, enligt Åsa Petersen, om ett hjärta som bultar för den sammanhållna skolan, där barn med olika efterenheter får mötas och där alla elever sporras av lärare som tror på deras förmåga. Hör ni violinerna i bakgrunden, tänker jag, genast väldigt negativt inställd till just vackra klyschor - i synnerhet när de kommer från en politiker som skulle kunna förändra så mycket, men sossepolitiken likväl som högerblocket har metodiskt förstört den svenska skolan, urholkat den på pengar och resurser.
Och jag har aldrig lagt märke till att Östros hjärta bultar. Jag tycker inte att det verkar som om någon politikers hjärta bultar för skolan. Deras hjärtan bultar för den offentliga debatten, för och emot EMU, för att markera sina positioner. Det är helt andra eldsjälar som får en kass svensk skola att hålla sig flytande. Mestadels är det elever själva som tar de initiativ som gör att den svenska skolan kommer lite närmare den vision som Östros så elegant gömmer sig bakom. Det är elever, lärare och rektorer som tar initiativ till antimobbningskampanjer och feministklubbar etcetera. Det är elever som själva kämpar för en drägligare vardag i skolan.
Om Östros brinner för skolan skulle Östros kunna ta itu med ett av de mest akuta problemen som finns i den svenska skolan i dag. Bristen på jämställdhetstänkande. Bristen på stöd och kapacitet att skydda alla de tjejer som trakasseras på grund av sitt kön i den svenska skolan. Östros kan slå i mediearkiven och hitta hur många artiklar som helst som handlar om tjejer som inte får någon hjälp av de vuxna på sina skolor mot de sexuella trakasserier de utsatts för och därför gått till medierna i stället.
Östros har över huvud taget inte lyft frågan om skolan och jämställdheten på ett kraftfullt sätt, han har över huvud taget inte visat hur han i praktiken vill påverka situationen för unga tjejer. Östros hjärta bultar för den svenska skolan my ass. Jag tror på det när jag ser det i verkligheten. Inte i en pamflett från sossarnas tankesmedja.