De som kör mot rött hotar demokratin
I morse såg jag en person i en beige Volvo 740 som körde mot enkelriktat.
Att någon bär sig idiotiskt eller svinaktigt åt i trafiken är i och för sig inget ovanligt. Jag cyklar två kilometer genom centrala Stockholm till jobbet och praktiskt taget varje morgon ser jag minst en som kör mot rött. Personbilar, stora lastbilar, bussar. Cyklister, självklart, men om dem kan man åtminstone säga att de sätter sitt eget liv i pant.
För inte länge sedan var några få saker heliga. Att stanna för rött var en av dem: det handlade både om hänsyn till andra och en praktikalitet. Korkade rödkörare korkar ofta igen trafiken.
I stället för att mjukt bromsa trycker de ner gaspedalen. Hur många gånger har jag inte på Vasagatan sett bilar plöja mellan fotgängare som vid grön gubbe korsar gatan.
Rödkörning är antisocialt beteende och den skamlösaste egoism. Flytta på er! Jag ska fram!
Det är också ett beteende som i förlängningen hotar demokratin. Kanadensaren Paul Howe, professor i statskunskap, visar i en fascinerande essä i Journal of Democracy att det finns ett tydligt samband mellan antidemokratisk inställning och viljan att acceptera en muta, skattefuska, bidragsfuska eller tjuvåka.
Jag är säker på att rödkörning väl kompletterar dessa exempel.
Stödet för demokratin som styrelseform har i USA och Europa stadigt minskat i decennier. Paul Howe visar att förändringen inte beror på missnöje med de demokratiska institutionerna i sig. Något annat har skett.
Det är inte demokratin som försämrats, det är medborgarnas moral.
Individualism som livsstil fick sitt genombrott på 1960–talet. Med den följde en allt större betoning på jaget – j a g har rätt till det och det, j a g ska göra ditt och datt.
Det innebar frihet för många men tycks också ha medfört sämre känsla för det gemensamma. Yngre människor är negativare till demokrati än äldre. Och det är inte de fattiga och undanskuffade som tenderar att svärma för odemokratiska samhällslösningar, tendensen är tvärtom i USA särskilt stark bland unga och välbeställda.
Så de antidemokratiska krafterna, populister, Trump, är ingen tillfällig missnöjesyttring på grund av invandring, landsbygdens avfolkning eller andra frågor. Det är en lång och stabil trend.
Bästa försvaret för demokratin är att i vardagen hålla på anständighet, hederlighet och artighet. Och det är fullkomligt korrekt att tänka nästa gång du ser någon köra mot rött:
Den jäveln är ett hot mot den fria världen.