Tänkte ni aldrig på att göra Projekt Gubbe?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Berit Andnor försvarar sitt projekt Flicka - "ett projekt om unga flickors självbild" efter min krönika förra veckan. Hon skriver i ett veckobrev att det hon vill sätta fokus på med projektet är bland annat "motbilden till den uppmärksamhet som får många unga människor idag att känna att dom inte duger och mår dåligt av att inte kunna leva upp till förbilderna".
Jag undrar fortfarande, Berit Andnor: Varför måste det göras genom ett jippo-betonat projekt som ska kuska land och rike runt i form av en buss och uppmana flickorna att för 100:e gången i ordningen(?!) tala ut om sina känslor. Varför tycker inte Berit Andnor att flickorna kan förtjäna lite tid i fred istället för denna flicksocialporr?
Hon skriver vidare i sitt veckobrev att "skolan, kuratorer, föreningar, ungdomscenter, ungdomsmottagningar, föräldrar och kamrater finns kvar". På sidan av så att säga, och försvinner inte i och med detta projekt. Men där har Berit Andnor fel. Många skolor i landet har överhuvudtaget inte tillgång till en sjuksköterska, kurator eller psykolog. Fritidsgårdar läggs ner (var bor du, händer inte detta i dina hoods kanske?), fotbollslag för tjejer får sluta träna för klubben tar pengarna från tjejlagen och ger till killagen istället, och så vidare.
Där har Andnor något att bita i. Men det är inte problem som löser sig med en buss och denna fina utlovade dialog mellan medier, reklamfolk och unga tjejer. Om jag var representant för reklamindiustrin skulle jag förresten först och främst vilja veta hur Mona Sahlin egentligen har tänkt sig att det ska gå till när hon vill förbjuda könsdiskriminerande reklam. Projekt Flicka kommer i alla fall innebära att en mängd tjejer känner sig utpekade som problemet. Medan pojkar, män, kvinnor, föräldrar, lärare med flera står på sidan av och slipper helljuset i ögonen. Det är så tacksamt. Tjejerna ställer upp så klart. Prata, prata. Vända ut och in på beställning. Gör de det inte, ja då har vi ju beviset för att de verkligen mår dåligt.
En till som ryckt ut för att försvara Flicka i förra veckan är Vecko-Revyns chefredaktör Charlotta Gustafsson som ingår i projektet. Hon skrev i Resumé att jag verkar tro att alla unga tjejer är feminister eller aspirerar på att få vara med i Sahara Hotnights men att de flesta tjejer är osäkra och inte vet vad de vill. Det är dem som projektet ska fånga upp ju.
Mmm, jag fattar precis. Storasyster Vecko-Revyn ska ut på raggarstråt. Håva in lite nya osäkra läsare. Charlotta Gustafsson är en av de gnälligaste chefredaktörerna vi har i Sverige. Hon gnäller jämt, alternativt vägrar vara med på intervju om hur Vecko-Revyn ser på sina läsare, och sin ställning. Hon tycker att alla bara svartmålar hennes tidning hela tiden. Kan feministerna lämna henne i fred snart, åh, alla bara dissar. Gnäll, gnäll. Vecko-Revyn är inte roten till precis allt ont men jag förstår som sagt precis varför hon vill vara med i Flicka-projektet.
Vad ska då Charlotta prata med tjejerna om på turnén? En titt i senaste numret kanske ger några fingervisningar. Kanske ska Charlotta låta en stylist kolla in olika tjejer på olika skolgårdar och hylla och dissa vad de har på sig. I senaste numret av VR har fyra tjejer valt ut sina favoritkläder. Efter det får en stylist med koll hylla och dissa. Camilla heter stylisten och här är några av henne utlåtanden: "Den rutiga kjolen känns helt passé, men de gula detaljerna i tröjan är helrätt i vår", "trista färger och omoderna byxor" och "Elin har långa ben och bör hålla sig till lågklackat".
Det kommer bli värsta succén bland Flickas målgrupp - tjejer med osäkerhetskänslor. Sedan kan de spela Vecko-Revyns dokusåpaspel där Linda Rosing, Carolina Gylling och Emma Andersson kallas för "tre bimbosar". Jag vet inte. Jag bara går på vad jag läser. Sedan kan ju Charlotta spela snäll big sister hur mycket hon vill. Om hon var min storasyster skulle jag sätta hänglås på dörren, lägga min dagbok i ett sprängsäkert kassaskåp och sedan be att få bli bortadopterad.
Och jag vill fortfarande veta, Berit Andnor, om tanken någonsin slog er att göra Projekt Gubbe (kommungubbe kanske?) istället? Mår inte gubbarna rätt dåligt egentligen?