Dags att ta strid för vår rätt att flumma
Jag läser om engelsmannen Paul Curtis som är centralfigur inom omvänd graffiti, den nya konstform som skapar bilder genom att ta bort smuts i stället för att tillföra färg. En sotsvart tunnelvägg förvandlas till graffiti med hjälp av skurtrasa och kanske en högtrycksspruta.
Det började med att Curtis skrubbade en av de skitiga väggarna i ett restaurangkök. I dag jobbar han i betydligt större skala, ofta på uppdrag av företag som vill använda det nya mediet för att göra reklam.
Låter det flummigt? Bra, då har vi hamnat rätt. Det är nämligen dagens nyckelord.
Flummigt är ett ord som förekommit sedan tidigt 1970-tal. Då användes det oftast för att beskriva en viss sorts musik, eller en viss sorts människor som inte gick i takt med det konventionella.
I dag utnyttjas ordet av bildningsföraktare som aldrig kommer att förstå saker som går utanför ramarna. Utbildningsminister Jan Björklund använder skällsordet ”flumskola” som motbild till sin dröm om en skola där alla elever sitter raka i ryggen med vattenkammat hår och drömmer om att högprestera för näringslivets bästa.
Och i veckan var det Svenskt Näringslivs tur att vifta med pekpinnen. Stefan Fölster rappade linjalen över en generation av slackers som belastar systemet genom att studera ”hobbykurser” och dra benen efter sig ända till 29 års ålder innan dom kommer ut i samhällsnyttig produktion.
Det må vara statistiskt belagt, men är ändå rent trams. Och utspelet presenterades så obegåvat att Svenskt Näringslivs chef Urban Bäckström tvingades göra en pudel och förklara att man inte menade allvar med förslaget att sänka studiestödet för studenter som läser humaniora (det vill säga flum). Det var en olycklig formulering, sa han.
Det är en olycklig debatt, säger jag. Lägg ner skjutmåtten och räknestickorna och säg adjö till forntidens syn på produktivitet och samhällsnytta. I en värld som blir alltmer krass och fyrkantig blir det allt viktigare med motvikter och ... ja, kalla det flummare.
Ett samhälle där medborgarna betraktas som produktionsresurser med avkastningskrav kan aldrig bli bra. Det behöver man inte ha läst historia för att begripa.
Och om ni inte håller med kan ni lika gärna avbryta semestern och gå tillbaka till den strömlinjeformade duktighetsdrömmens maskineri. Vi andra fortsätter slåss för vår rätt att flumma.