Näthat mot barn vanligare än vi tror

En ny rapport sätter fingret på smärtpunkter. Varannan tonåring som kränks på nätet skulle ta hjälp av en vuxen.

Men den andra hälften tycker att de ska reda ut problemen på egen hand. Varför?

Hälften av alla tonåringar har kränkts på nätet, enligt en rapport organisationen Friends släppte förra veckan. Undersökningen är inte stor, ska inte övertolkas, det handlar om svar från 407 barn i åldrarna 12-16 år. Vi får inte heller veta graden av kränkning.

Samtidigt är informationen oerhörd. Det finns ett glapp.

Å ena sidan: Bara var sjätte vuxen tror att deras egna barn utsatts för näthat. Fast det är mycket, mycket vanligare än så.

Å andra sidan: många tonåringar vill ha föräldrars stöd. Fler än vad vi tror? Samtidigt som föräldrar tenderar tro att de inte ska lägga sig i och att det förmodligen inte behövs, näthat drabbar andra, inte deras barn.

Kränkningar är ett brott

Så lever vi med tonåringar, tillsammans och i skilda världar, emellanåt i skyttegravskrig. Och samtidigt längtar våra barn efter oss.

I siffror uttryckt så här:

 Sex av tio barn tycker att stöd av en vuxen skulle göra att det kändes bättre.

 42 procent tycker att föräldrar ska visa sina barn vad de ska göra om de kränks på nätet, att de pratar om det.

Nästan alla (99 procent) av barnen agerar när de kränks. De hanterar det. De går till motangrepp, de pratar med kompisar. De är ju vana och kompetenta datoranvändare.

Men kränkningar är brott. Barn ska inte reda ut brott. När de blir slagna eller bestulna tar de förmodligen inte ensamma ansvaret.

Uppfattar de ens näthat som kriminellt?

Få fall går till domstol

Små tecken finns på att frågan segar sig upp på den politiska dagordningen. Ärekränkningsbrotten ökade med 16 procent mellan 2011 och 2012. Ytterst få fall går upp i domstol, men Datainspektionen har föreslagit att nätmobbare ska få bötesstraff, om det kan hjälpa.

Det vet vi inte.

Det är – måste sägas – mycket vi inte vet. En 13-årig flicka är död och polisen söker igenom hennes dator. Ännu är vi långt ifrån att fastställa något säkert om sambanden, vad som pågick i hennes liv som hon inte orkade bära.

Följ ämnen i artikeln