Gör om kungahuset till ett privat företag

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-28

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I monarkidebatten, i synnerhet när en republikan ska förklara varför han eller hon är emot kungahuset, släpas alltid "Stackars Victoria"-argumentet fram. Kanske har en republikan sett Victoria intervjuas på tv och tänker att inte kan hon, som ser ut som ett skrämt rådjur i kameraljuset och väljer sina ord med lite för stor omsorg, vilja bli drottning? Dessutom har hon ju inte fått välja själv, hon är ett djur i bur och så vidare.

Skulle Carl Philip omyndigförklaras på samma sätt om han var tronföljare? Kan verkligen en (ung) kvinna vilja "regera" riket? Ja, varför inte? Hon har säkert gråtit ibland och undrat varför just hon blev ett ufo men om hon fortfarande inte ville, skulle hon inte våga hoppa av då? Hon väljer ju pojkvän efter eget huvud. Visst, Silvia skulle sätta strassdiademet i halsen av pur förskräckelse men Victorias syskon skulle säkert stötta henne, de verkar ju vara rätt sammansvetsade.

Nej, då är de gamla hederliga argumenten bättre. Det ÄR sjukt att man inte kan väljas till monark. Visst, de flesta politiker föds praktiskt taget in i politiken, men det är inte lag på det om vi säger så.

Det ÄR sjukt att år 2004 ge bort en massa pengar till en familj som klipper band och åker till Thailand på "jobbresa", de borde ju kunna skrapa trisslotter som alla andra.

Det ÄR sjukt att de har immunitet om de begår brott, att folk niger för dem hela dagarna och så vidare. Framför allt rimmar det väldigt illa med demokrati.

För min del får kungahuset gärna leva vidare i och för sig, men då får de driva sig själva som ett privat företag och börja fakturera sina uppdragsgivare.

Men det allra sjukaste är i alla fall hur många som frivilligt putsar på majestätkronan. Jag tänker framför allt på medierna.

Journaliststudenter brukar drivas av att de vill avslöja missförhållanden och slåss mot orättvisor. Det är så man börjar. Sedan får man inte de arbetsuppgifter man drömt om när man väl är ute på banan, eller man blir för bekväm eller det kommer något annat i vägen som gör att man glömmer varför man drömde från början. Men en sak brukar de flesta journalister försöka hålla i: att inte fjäska för makten. Många misslyckas men fler lyckas vill jag ändå påstå. Hur många fjäskintervjuer har vi sett med Skandia-cheferna till exempel?

Men när det kommer till kungahuset, ja då sitter Se & Hör och Rapport i samma båt, turas om att ro och dricka varm choklad. Då glöms allt man någonsin lärt sig. Tarras får godkänna alla frågor, det ska nias och användas titlar varendaevigagång det ställs en fråga, och helst ska inga frågor vara för svåra eller skarpa. Ska vi slå vad en tusing om att Janne Josefsson och "Uppdrag granskning" aldrig kommer få en intervju med kungen, om de nu ville det?

Rapport slog på stora trumman här i början av januari och skulle "granska" kungahuset, men programmet påminde mest om en mysig nyårskaramell à la Agneta Sjödin. Reportern vågade eller ville inte dua kungen, och den hårdaste följdfrågan lät ungefär: Är monarkin viktig? Oj, oj, vad tufft, vad ska kungen svara nu?

Visst, programmet belyste olika ståndpunkter för och emot monarkin, och man berättade för oss tittare att det inte finns någon redovisningsplikt vad gäller apanaget.

Men en "granskning" är väl ändå att försöka ta reda på vad pengarna går till, eller avslöja vad som egentligen diskuteras på stängda möten med kungen eller på statsbesöken, eller vad kungen egentligen tycker om att han symboliserar något fullkomligt odemokratiskt, eller hur han tänker när kungaparet åker på statsbesök till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Men med tiden brukar sakernas tillstånd förändras. Om man i dag i alla fall vågar påstå att man granskar så kanske vi om tio år får se en riktig granskning. Kanske kan det första stapplande steget vara att lägga bort titlarna. Vilken journalist skulle gå med på att kalla en chef inom näringslivet för "Allsmäktige ledare" om informationschefen och leksaksprotokollet krävde detta?

Belinda Olsson

Följ ämnen i artikeln