Bara en kvinna kan fälla kronhjorten Reinfeldt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Göran Persson är trött. Riktigt trött. Enligt en undersökning från Göteborgs universitet sjunker hans popularitet. Nu är det inte första gången statsministern är impopulär, men denna gång är det annorlunda.
För medan Persson, likt en gammal ruggande berguv sitter orörlig på sin gren, spränger Fredrik Reinfeldt fram genom den politiska snårskogen som en brunstig kronhjort i parningstider.
Och han går hem i många oväntade läger. Talade med en gammal man som skulle rösta borgerligt för första gången i sitt liv, inte för att han ville men för att ruska om sossarna. Det har blivit för många skandaler, affärer och makt, men för lite verkstad.
Ta bara veckans mobbningsbråk, Annika Billström. Man undrar ju om Stockholms arbetarekommun är vuxna yrkesmänniskor som vill väljarnas bästa eller om de är onda gremlings.
Nej, det är mycket tjafs och för lite ledarskap. Men borgarna står enade som en ansvarsfull grupp. Inte undra på att man hör Reinfeldts segerbröl eka mellan tallarna.
Så vem kan matcha honom? Vem kan fälla kronhjorten?
En kvinnlig partiledare måste det i alla fall bli, den första på 106 år. Det var ändå ingen som köpte Ulvskogs lama röstfiskeförsök Feministas. Nu är det allt eller intet som gäller.
Frågan är hur sugen favoritkandidaten Margot Wallström är på att lämna sitt EU-toppjobb för att axla uppdraget som svensk sossegudinna. Snacka om att ha höga förväntningar på sig: Styr upp partiet, var en nytänkande ledare, vinn valet, var dubbelt så bra som dina företrädare eftersom du är kvinna, arbeta dygnet runt. Och sedan på tisdag ska du"
Perssons avsky för Wallström är dessutom välkänd. Kanske är det därför han biter sig fast. Fast man kan undra vad som är viktigast - de egna känslorna eller partiets framtid?
Annars finns ju den omtyckta Ulrica Messing, hyllad av många, och combatveteranen Mona Sahlin som verkligen vet vad jobbet innebär, framför allt de dåliga sidorna.
Vem det än blir så måtte valet ske snabbt, för gamlingen jag talade med är inte den enda som vrider sig mot höger. Kommunister, arbetare, vanliga tjänstemän, alla säger de samma sak: Nu får det vara nog.
Persson måste ju ändå avgå förr eller senare, den 17 september 2006 lär det visa sig om det sker med stil eller för sent.
Mina damer och herrar, jaktsäsongen har börjat.
Och plötsligt är politik väldigt intressant.