Angela Merkel är en bra lärare
Låt oss slippa fler utrikespolitiska bränder
Om ett par veckor ställs Stefan Löfven inför nästa utrikespolitiska prövning.
Utan att förolämpa måste han kräva att Kina släpper en rad samvetsfångar.
Möjligen har han del att lära av Angela Merkel.
Om ett par veckor åker statsministern till Kina. Där kommer han självfallet att träffa representanter för den kinesiska ledningen.
Det ställer i sin tur krav på Stefan Löfven att lämna över en lista på samvetsfångar som Sverige anser att regimen ska släppa fria.
Det gjorde Fredrik Reinfeldt när han var där 2008. I direkta samtal med president Hu Jintao lämnades en lista med 13 namn över samtidigt som Sverige krävde att människorättsaktivisten Hu Jia skulle få återförenas med sin familj.
Under Göran Perssons besök 1996 lämnades en lista med ett tiotal namn direkt till kinesiska UD.
Stefan Löfven måste också lämna över en namnlista. Kravet har ökat efter konflikten med Saudiarabien, man kan inte blunda för brott mot mänskliga rättigheter i ett land men kritisera dem i andra.
Men det är en svår diplomatisk uppgift som måste hanteras skickligare än de senaste piruetterna på den globala arenan och utan att de kinesiska värdarna tappar ansiktet. I så fall har Sverige ännu en utrikespolitisk brasa att släcka.
På kort tid har Sverige lyckats stöta sig med en rad viktiga länder. Efter erkännandet av Palestina i höstas kallade Israel hem sin ambassadör och utrikesministern, en känd koleriker, skickade verbala missiler mot Stockholm.
Sedan Margot Wallström i en debattartikel i helgen pekade ut Ryssland som ett hot mot freden i Europa anklagades Sverige för att vara skyldig till konflikten med Ukraina. I ett anonymt inlägg på den ryska ambassaden officiella twitterkonto hävdades följande:
- Nämligen västs vilja, inte minst Sveriges som initiativtagare till EU:s Östliga partnerskap, att på alla sätt driva in Kiev (Ukrainas huvudstad) i Europeiska unionen.
Som grädde på moset kom banbullan från först Saudiarabien, sedan hela Arabförbundet. Utrikesministern var hedersgäst på Arabförbundets utrikesministermöte men hennes tal stoppades av Saudi som senare fick med sig samtliga 22 stater i Arabförbundet.
Hon kritiserades i kraftiga ordalag för sina uttalanden om fri- och rättigheter, särskilt om piskstraffen av bloggaren Raif Badawi som hon kallade medeltida.
Sverige har en beprövad metod att hantera snabbt uppblossande konflikter med andra länder. Steg ett är att inte sväva på målet, kritiken ligger fast. Steg två är att tona ner röstläget. Steg tre är samtal på olika diplomatiska nivåer, både i Stockholm och i det aktuella landets huvudstad.
Med Saudiarabiens ambassadör är det just nu inte aktuellt att träffa. Han är hemkallad på obestämd tid.
Världens mäktigaste kvinna, förbundskansler Angela Merkel i Tyskland, kan konsten att smeka med ena handen och slå med den andra.
Exempelvis tackade hon nej till president Vladimir Putins inbjudan att delta i en militär parad till 70-årsminnet av andra världskrigets slut. Krisen i Ukraina gör att hon inte vill gå i en militärparad.
Däremot har hon tackat ja till en kransnedläggelse på den okände soldatens grav dagen därpå.
Kanske något för den svenska utrikesledningen att ta efter? Alltså att både vara offensiv och förstående på en och samma gång.