Vilka övningar kan du göra för ditt land?
Det är aldrig försent att förbluffa sig själv.
Till exempel genom att sätta sig i lotusposition, gå upp i hunden och därefter trädet.
Yoga, alltså. I lördags förbluffade jag mig själv genom att gå på yoga ungefär vid samma klockslag som jag normalt brukar ligga hemma i soffan och kasta tidningsbilagor över hela golvet innan jag somnar av i en klassisk lördagsvila för att samla kraft inför nån fotbollsmatch i tv-soffan.
Jag och yoga. Alla som känner mig vet att det handlar om en total transformation, en mental positionsförflyttning som knappt låter sig beskrivas. Ändå är det just det jag ska göra.
Det var en prova på-klass nere på gymet, och jag var inte den enda nybörjaren. Det fanns en karl till, snett till vänster bakom mig. Jag såg honom i spegeln. Det var inte Stig Vig, om man säger så.
Ändå var han strået vassare än mig. Oss tävlingsmänniskor emellan – vilket faktiskt är en idiotisk utgångspunkt för yoga.
Tjejen som ledde klassen såg så otroligt ledig ut. Hon blev min förebild. Visserligen är hon bara typ 28, lång och vackert smidig men det är ändå i den riktningen jag ska. Yoga blir ett komplement i vårens projekt – totalrenovering av gubbjävel.
Det är nämligen så att jag har gått med i folkrörelsen. Jag har ett fullvärdigt gymkort i plånboken. Våren kommer närmare för varje dag och jag är i början av en legendarisk comeback. En personlig tränare står vid min sida. Hon har en osynlig piska i handen. Vi har satt upp mål.
Det finns inget originellt i detta. Hundratusentals svenskar går på gym flera gånger i veckan. Vi är sannolikt världsledande i egenvård. Slutat röka har vi också gjort.
Vi är ett globalt föredöme i duktighet och hur konstigt det än låter måste jag erkänna att Kennedys klassiska uppmaning ringer i mina öron där jag trampar fram på löpbandet: Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vilka övningar du kan göra för ditt land.
Med andra ord: jag tänker gå på gym och yoga och spinning och allt vad det nu kan bli fråga om, både för personlig vinning och för att inte belasta sjukvårdsapparaten förrän det är absolut oundvikligt.
Men framförallt tänker jag göra det för att jag måste. För att jag är trött på att inte kunna göra det som jag vill eller orka det jag har lust med. För att jag är trött på mig själv i nuvarande skick. För att jag är för gammal för att känna mig gammal.
Därför gör jag solhälsningen med stolthet.