Alla är experter på allt – när blev vi så tvärsäkra?
När den kinesiske premiärministern Zhou Enlai 1972 fick frågan om konsekvenserna av den franska revolutionen nära tvåhundra år tidigare lär han ha svarat: ”Det är för tidigt att säga”.
I efterhand tyder mycket på att Enlai gick bort sig i översättningen, men legenden vittnar om en extremt mäktig man som var ytterst försiktig i sina slutsatser.
Lite som tyckeriet i Sverige 2015, fast tvärtom, alltså.
I onsdags blev det kulturdebatt när det framkom att författaren David Lagercrantz inte ordagrant återgivit Zlatan Ibrahimovics egna ord i den 430 sidor långa självbiografin. Han hade klivit in i Ibrahimovics huvud, hittat en språkdräkt som stämmer överens med Zlatans, och mejslat ut hans story.
Ett gängse sätt att skriva någons livsberättelse med andra ord, om man inte vill transkribera 100 timmars bandade samtal, häfta ihop utskriften och ge ut 2 500 sidor oläsliga pratcitat och kalla det en biografi.
Men det spelade mindre roll. För idén om att Lagercrantz hade ”hittat på” Zlatans ord spreds snabbt på svenska sajter och snart var den en sanning hos allmänheten.
”Men hur skriver man en självbiografi då?” frågade absolut ingen, eftersom det viktiga här inte var att förstå, utan att snabbt skaffa sig en åsikt och indignerat lansera den på sociala medier.
I min vardag stöter jag hela tiden på män(niskor) som vet precis allt om mitt jobb, det vill säga varför Sverige missade fotbolls-VM 2014, vilken spelare PSG måste värva för att vinna Champions League nästa år och var Zlatan spelar till hösten.
Det ligger nu lite i fotbollens charm att alla är förbundskaptener, men det nutida hobbytyckandet stannar ju inte där.
Vid midnatt på valdagen förra hösten hade varenda svensk med ett Facebook-konto publicerat en personlig slutsats om varför Sverigedemokraterna gått framåt, utan att några djupintervjuer med väljarkåren hunnit presenteras.
Inför influensaperioden i vintras började livsstilsbloggerskor och mammatidningar slå fast att det är farligt att vaccinera sina barn, med hänvisning till några ytterst kvasivetenskapliga rön.
Exemplen är oändliga.
Och jag undrar stilla när vi blev så tvärsäkra i det här landet?
Och lite mindre stilla när i helvete alla blev experter på allt?
Jag står själv med ett ben i åsiktsbranschen, vilket är lite problematiskt när man hamnat i en Zhou Enlai-fas i livet. ”Jag vet inte” är en helt ohållbar hållning 2015.
Men kanske skulle vi alla må bra av att smyga in ett ödmjukt ”jag tror att” innan vi dundrar ut våra hemmasnickrade samtidsprofetior?
Eller bara fråga dem som faktiskt vet.
Jag inbillar mig att det skulle mjuka upp samhällsklimatet ett aning.
Fast jag vet inte.