Hemlig dataavläsning är soundtracket till vår tid
Den hemliga dataavläsningen är soundtracket till vår tid.
Beskedet i går om att den kontroversiella lagen permanentas möttes mest med gäspningar, men för 20 år sedan var upprördheten så stor att förslaget stoppades.
Men låt mig börja i vår tid. Onsdagen den 29 november 2023 vallades fyra specialinbjudna journalister genom ett nyrenoverat Rosenbad för att träffa justitieminister Gunnar Strömmer.
Utvärderingen av tillfällig lagstiftning om ytterligare hemlig buggning skulle presenteras.
Med tanke på hur stor uppståndelse det historiskt har varit runt just denna lag vore det frestande att misstänka att anledningen till att en vanlig presskonferens undveks är att regeringen ville smyga ut sin nyhet, men så roligt var det dessvärre inte.
Orsaken var någonting så banalt som att ordinarie pressrum var upptaget med en show som statsministern höll.
Vid sin sida i sammanträdesrummet hade justitieministern hovrättspresident Ylva Norling Jönsson, som har lett utredningen som nu skulle presenteras.
Den tillfälliga lag som stiftades 2020 om att i hemlighet kunna bugga datorer och snoka runt i privatliv ska permanentas och tillämpningsområdet för säkerhets skull utvidgas till att gälla bland annat barnsexbrott.
Föga överraskande, möjligen rent av nödvändigt. Mordplaner, grov narkotikahandel och våldtäkter mot barn är några av brotten som har klarats upp med denna paragraf.
”Vasst verktyg för polisen”, utropade TT glatt några timmar sedan i en rubrik som kom att tapetsera många mediehus hemsidor runt om i landet.
Ursäkta om jag nu låter gnällig, men för inte särskilt länge sedan brukade ännu nyttan med frihetsinskränkande lagar vägas mot den personliga integriteten, det vill säga invånarnas rätt till privatliv och skydd mot statliga övergrepp.
Det gäller historiskt inte minst den hemliga dataavläsningen. Thomas Bodström försökte sig på att införa den redan i början på 2000-talet, men remissinstanser i taket.
Längst gick Datainspektionen, som ifrågasatte om förslaget var förenligt med svensk grundlag och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Nu, 20 år senare, i en vacker sal med stora fönster, Riddarholmskyrkan tornade upp sig på andra sidan det blänkande vattnet, snön var vit, en fin dag, sannolikt den enda vackra i Stockholms innerstad denna vinter, var allt så annorlunda.
Med en fantasi värdig en nobelpristagare i litteratur hävdade hovrättspresidenten att lagen i själva verket stärker den personliga integriteten, då varje stat enligt Europadomstolen har en skyldighet att skydda sina invånare mot kriminalitet.
Det ska räcka med skälig misstanke om vissa grova brott för att plocka fram trojanerna. Det är en lågt satt ribba för att så grundläggande få rota runt i människors liv.
Lagen är, om inte annat, skickligt genomförd. Först på prov, trots att vi alla vet att den skulle permanentas. Och när den väl är på plats på riktigt inträffar det som så sker med paragrafer av denna sort, tillämpningsområdet utvidgas.
Och samtiden jublar.
”Hemlig dataavlyssning ovärderligt verktyg”, trumpetade Åklagarmyndigheten i ett pressmeddelande i går.
Visst, möjligheten har använts i mer än dubbelt så stor utsträckning som prognosen sa. Men sanningen är också att dessa buggningar bara har lett till åtal i 20 procent av de fall som domstol har gett tillstånd till.
Och apropå domstolar, de ska utgöra en kontrollinstans som garanterar att möjligheten inte missbrukas. Frågan är dock om det fungerar som det ska.
År 2022 gavs tillstånd i 649 fall. Endast i tre blev det avslag. Det ser onekligen ut som att en domare skulle göra tumme upp till en begäran från åklagare i sömnen.
Nej, jag tänker inte drämma till med Orwell och 1984. Liknande lagar finns i andra länder i västvärlden utan att de har förvandlats till Kina.
Och de brottsbekämpande myndigheterna måste i en tid där utvecklingen av den grövsta kriminaliteten endast överträffas av den tekniska utvecklingen, få verktyg som matchar.
Men om vi tittar på den helhet som just denna lag är endast är en liten bit av börjar det se mindre lustigt ut.
Staten brer ut sitt territorium mer och mer, det är anonyma vittnen hit och inskränkt yttrandefrihet för utlänningar som säger någonting misshagligt dit, de senaste tio åren har justitieministrar kallat till ett par presskonferenser i veckan för att meddela att överheten ämnar utöka sin makt ytterligare en smula.
I eftermiddag ska Strömmer för övrigt träffa journalister igen. ”Nya effektiva verktyg mot gängen”.
Vad hände med protesterna, som var så högljudda under exempelvis FRA-debatten för 15 år sedan, som ledde till extrainsatta tv-sändningar och rubriker?
De har tystnat.