MP föredrar talltoppar framför kvinnobröst
Natalia Kazmierska om bröstkuppen i Almedalen
Det är något med feministaktioner som får folk att gå i taket. Inför förra valet, 2010, var det Gudrun Schyman och Fi:s sedelbränning som upprörde. Denna gång blev bröstkuppen Almedalens stora snackis.
Ibland beskrivs organisationen Femens aktioner som ”våldsamma”. Det stämmer inte riktigt. Bara den som är rädd för nakna bröst kan uppleva deras protester som verkligt hotfulla.
Snarare är det aktivisterna själva som får skrapsår och blåmärken. Jag tror faktiskt att det är ett av Femens syften. Svenska medlemmen Jenny Wenhammar förklarade efteråt hon var missnöjd med sin Almedalsmanifestation, som riktades mot gruvindustrin och Nordkalks stenbrytning i gotländska Ojnareskogen. Hennes rätt naiva plan var att ta sig upp på scenen, flasha bysten bredvid statsministern, skrika något om gruvboomen och sedan bli nedbrottad av poliser – så att det skulle bli så mycket tuttar och våld framför tv-kamerorna som möjligt.
Nyhetsklipp som sedan skulle spridas över världen. Symboliska bilder av patriarkatets övergrepp mot kvinnors kroppar. Eller i detta fall, kanske av gruvbolagens kränkningar av moder jord. I går tävlade alla om att ta avstånd från aktionen. ”Praktfiasko” fnyste en vänsterjournalist på Twitter. Någon pr-konsult hånade Femen som ”uppjagade och lättklädda damer”. Tramsigt, skamligt och puckat var omdömen från såväl höger- som feminist- och vänsterhåll. Moderaternas partisekreterare Kent Persson krävde att miljöpartisten Wenhammars attack skulle få konsekvenser.
Och mycket riktigt tog MP snart henne i örat. Det var faktiskt det konstigaste med hela brösthistorien.
För några veckor sedan dömdes nämligen en annan miljöpartist till böter av Svea hovrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten. Han hade klättrat upp i en tall-topp och suttit kvar i timmar, just i samband med Ojnareprotester. Då försvarades han stenhårt av MP:s regionråd på Gotland, Stefaan De Maecker, som menade att civil olydnad bara var uttryck för ett ”starkt samhällsengagemang”. Från partitoppen kom inga bannor, och den manliga Ojnareaktivisten står kvar på MP Gotlands fullmäktigelista. Med rötter bland trädkramare och plogbillar har Miljöpartiet förmodligen en särskild förståelse för fredlig hippieaktivism. I alla fall om den som protesterar saknar kvinnobröst.