Inga ingenjörer – ingen framtid

En humanist lyfter på hatten – för ledare, halvledare och alla ­andra teknologer som inte har några problem att förstå varken ­relativitetsteorin eller Ohms lag. För alla er naturvetare som ­leder världen framåt medan vi andra står bredvid och flummar.

Jag sitter vid köksbordet med sonen. Han går i åttan. Han ska ha ­fysikprov på onsdag. Jag försöker hjälpa honom med instuderingsfrågorna.

En blind som leder en blind hade lyckats bättre. Jag har inte ägnat mig åt ämnet fysik sedan 1972, och mina kunskaper är inte en mikro­farad bättre i dag än för 40 år ­sedan. Fysik, kemi och matte var ­mina sämsta skolämnen. Min ­resistans var hög. Jag och ämnet ­repellerade varandra.

Därför blir det ett slags lyteskomik när jag ska peppa en 14-åring som tycks ha ärvt samma anlag för natur­vetenskap. Vi sitter på varsin sida ­bordet och känner oss ovetenskapliga. Varför ­lyser blixten? Hur fungerar en likriktare? Vad är totalreflektion?

Jo, totalreflektion är när man totalt inser att man faktiskt inte begriper hur ljus blir till – och att man bestämmer sig för att leva ett helt liv med kunskapsluckor stora som svarta hål, åtminstone vad gäller naturvetenskap. När man slutar bry sig om ­varför, och nöjer sig med att.

Jag är väldigt glad att glödlampan lyser och bilen accelererar. Att det kommer musik ur högtalarna samtidigt som frysen ger mig isbitar. Att tyngdlagen håller mig kvar på ­marken. Men jag är inte intresserad av hur det går till. Jag är mer intresserad av hur man böjer franska verb och varför ­Vermeer inte målade mer än ett 30-tal tavlor – eller Van ­Morrisons ­musikaliska ­gobeläng ”Summertime in ­England”.

Det är en charad som utspelar sig vid köksbordet. Jag försöker med allvarlig röst få sonen att inse hur viktigt det är med matte, fysik och kemi. Han har sedan länge genomskådat mig. Han vet att jag är en bluffmagister. Att jag egentligen ­inte kan ett skvatt.

Han inser att det går att leva ett anständigt liv utan att förstå varför elektronernas rörelse runt atom­kärnan ger magnetism.

Honom har vi sannolikt förlorat som potentiell uppfinnare av fram­tidens gröna energi eller lösaren av cancerns gåta. Vi får ha honom till något annat, och jag är inte orolig för just den pojken.

Däremot inser till och med jag att vi nog bör göra något radikalt för att ­höja intresset för natur­vetenskap och ­teknik i de svenska skolorna. Ett land ­utan ingenjörer är ett land ­utan framtid.

Sista gången

Bruce Springsteen

Jag hade ju tänkt skolka från Springsteen. Min fru tröttnade dock på mitt ­”äggsjuka beteende” och ­plötsligt ­befann jag mig på Friends ­Arena. Vaknade dan därpå med en ödesmättad känsla av sagans sista ­kapitel. Det kan ha varit sista gången han ­satte ner bootsen på svensk mark. ­Om – säger om – han återvänder, då kommer han att insistera på Ullevi.

Vacklande vår

Solar

Våren vacklar som ett fyllo och även normalt pålitliga Kristi flygare blev ett meteorologiskt fiasko för alla som hoppades på mer än att ­ligga inne och blåstirra på ”House of cards” (vilket i och för sig inte är ett dåligt alternativ). Hur länge måste vi vänta, hur länge måste vi ­lida?

Följ ämnen i artikeln