Vad vill DU med Sverige, lille vän?

Fredagens bild: Den jag tog under paneldebatten om invandring, integration och inkluderande svenskhet. Jag frågade hur många som har invandrarbakgrund. Över 150 personer på plats. Fyra räckte upp handen. Ridå.

TRÖTTHETEN har tagit över Almedalen. Journalisterna är trötta. Panelisterna är trötta. Och ALLA gnäller. Gnäll. Gnäll. Gnäll. Och mest av alla gnäller Jan Björklund. Efter nästan sju år gnäller han fortfarande på sin företrädare. Jag. Orkar. Inte. Jag vill lyssna på konkreta lösningar! Visioner! Uppåt, framåt! Inte gnäll om motståndarna. Vad vill DU med Sverige, lille vän?

Det här var faktiskt Jan Björklunds sjätte tal och då får jag, som tvingas lyssna på det, faktiskt ställa lite krav.

Låter jag allmänt negativ? Det kan vara så. Men ha lite förståelse. Fredagen var sociala medier-dag i Almedalen. På två olika håll hölls panelsamtal om #socmed. Och ett tag var jag ytterst nära att radera mitt Twitterkonto och byta yrke. Sällan har så många (sju pers) sagt så lite och sen omnämts så mycket på Twitter. Först var det ett panelsamtal från 2009. Twitter är VIKTIGT! Wow. Panelen pratade i en timme i ett kladdigt varmt, mörkt tält och en panelist bad om ursäkt för att hen hade tankarna på annat håll.

Två timmar senare var det fina, härliga trovärdiga Sveriges radios tur. Tre SR-medarbetare intervjuades av en SR-medarbetare i SR om hur bra SR är i sociala medier. Där och då kröp det i mig. Gruppen för inbördes beundran hade direktsänd firmafest och jag panikkollade när flyget lyfter på söndag.

I morgon är det Annie Lööfs tur. Snälla Annie, var dig själv. Du gör Twitter så mycket roligare.

Följ ämnen i artikeln