Låt oss bokstavligen fira Alla hjärtans dag

I dag förväntas vi fira ­Alla hjärtans dag. Det är en i en lång rad artificiella högtider skapade för att vigga oss på pengar.

Jag vet att det finns en ­historisk bakgrund tillbaka i medeltiden, men i huvudsak handlar det om en kommer­siell festlighet jämförbar med kanelbullens dag eller gräddtårtans dag. Personligen har jag svårt att se vuxna människor bedyra sin kärlek med gelégodis.

Betydligt mer intressant ­vore om det fanns en dag som uppmärksammade de människor som verkligen gör något viktigt kring hjärtan. Näm­ligen kirurger, läkare,­ sköterskor, forskare­ och ambulansförare som varje dag räddar ­livet på folk vars hjärtan ­slutat fungera.

För tjugo år sedan ägnade­ jag inte saken en tanke. Nu är jag plötsligt medelålders och omgiven av kompisar som på ett eller annat sätt förvandlats från killar till hjärtpatienter. Själv har jag klarat mig undan hittills, men håller tummarna under täcket varje natt ­eftersom jag vet att min ålder och livs­föring alltför väl mot­svarar ­bilden av den typiske hjärt­patienten.

Under det senaste året har jag hört varianter på samma berättelse från flera personer som­ drabbats av hjärtinfarkt. Hur det känns, hur ont det gör, hur det strålar och trycker och hur ångesten sätter det invanda­ livet i en fasansfull blixt­belysning.

Men framför allt har jag hört vuxna män med tårar i ögonen berätta om sin ­stora tacksamhet till den vårdpersonal som ­dragit dem tillbaka ur dödens ­tunnel. Från ambulanssjukvårdarna till forskare­ och tekniker som gör det ­möjligt, det som tidigare var omöjligt.

I vänkretsen har jag en kvinna som varje arbetsdag håller en annan människas hjärta i sin hand, bokstavligen. Hon är hjärt­kirurg. Jag kan inte tänka mig att det finns särskilt många viktigare­ jobb.

Hennes yrkeskolleger har under det gångna året ­räddat livet på tre av mina vänner. Jag är övertygad om att läkare och övrig personal får tacksamhetsbetygelser från sina patienter, men vill ändå ta dagen i anledning till att bidra med ännu mer.

Hurra för alla er som ­utgör den svenska hjärtsjukvården. Jag hoppas att vi aldrig ska ses, men om vi gör det ska ni veta att jag är tacksam ­redan i förväg.

Så låt Alla hjärtans dag bli på allvar. ­Skippa godiset och ­presentkrafset, och sätt i  stället in en rejäl slant på Hjärt-Lungfonden, pg 909192-7.

Följ ämnen i artikeln