Sveriges infrastruktur är skrattretande dålig
Jag har verkligen försökt lägga band på mig för att inte gnälla över minsta lilla tågförsening. Men när vi halvvägs mellan Stockholm och Göteborg sitter och stirrar ut över en åker är det svårt att hålla humöret uppe.
Ännu en fredagskväll är på väg upp i rök. Man hör medpassagerarnas uppgivna samtal hem. Tåget är försenat som vanligt. Ett jävla signalfel. Nej, jag vet inte när jag kommer. Ni får börja äta utan mig …
Själv ska jag på en fest men när tåget slutligen rullar in har lusten försvunnit. Jag åker hem och funderar över problemet i stället. Hur kan det komma sig att detta sällsynt välsignade land är så på efterkälken när det gäller infrastruktur?
Medelhavsländerna som vi älskar att håna – som Spanien, Italien och Frankrike – har tågnät och vägnät som får våra motsvarigheter att framstå som skrattretande omoderna. De bergigaste trakterna på kontinenten är genomborrade av effektiva tunnlar. Fungerande transportvägar mellan huvudstad och andrastad är en självklarhet.
I Sverige är resan mellan Stockholm och Göteborg ett vågspel, åtminstone om man inte tar flyget vilket borde vara självklart om alternativen vore mer pålitliga.
Det enskilt mest vansinniga är E20, som på kartan ser ut som raka spåret mellan våra två största städer. Men den som från Göteborg följer den officiella skyltningen till Stockholm befinner sig inom kort på en smal och farlig landsväg som nyckfullt växlar mellan 50 och 110. Vi som har genomskådat bluffen kör över Jönköping, men turister går lätt i fällan.
Åka tåg raka spåret mellan Göteborg och Malmö borde ju vara lika självklart som ett snabbtåg mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats. Men det är det inte. Ett förslag från SJ:s hemsida är att jag åker via Katrineholm … Eller så tar vi vägen över Alvesta.
Allt det där blir bättre när tunneln genom Hallandsås är färdigbyggd 2015. Efter 23 års arbete.
Jo, jag vet att det handlar om rälskapacitet och att en meter motorväg motsvarar si och så många sjukhussängar och att åsens innandöme var överraskande svårforcerat och att Bohuslän är fullt av hällristningar och allt annat som brukar förklara varför Sveriges infrastruktur släpar efter.
Men jag vet också att det är 63 mil mellan Barcelona och Madrid. Tågresan tar under tre timmar.
Sverige. Vi uppfann skiftnyckeln, blixtlåset, dynamiten och tändstickan. Vad gör våra samhällsbyggare i dag? Svar: dom sitter på försenade tåg och gnisslar tänder.
Sverige – ett iLand
Nu finns iPhones och iPads i var mans hand. I spåren följer nya umgängesformer där vuxna människor sitter (eller ligger) tysta bredvid varandra med blicken fast fixerad vid skärmen. Vi har blivit spelgalna. Efter arga fåglar och digitalt Alfapet är det nu Rumble som gäller. Är detta utvecklande eller avvecklande för våra hjärnor?
Snälla, snälla tyck om oss!
Många företag och organisationer uppför sig alltmer likt de rumänska tiggare som finns i våra större städer. Inte så att de bokstavligen ligger hopkrupna med utsträckta händer, men jag kan inte låta bli att dra parallellen mellan det tragiska trottoartiggandet och företagens patetiska vädjanden att ”gilla oss på Facebook!” En person ogillar detta.