Det normala för barn är att undvika ämnet
Domen mot den 45-åriga nätpedofilen kan säkert ge barnrättsjuristerna eld på brasan. Den utmärks inte direkt av barnperspektiv.
Tydligast är det i åtalspunkten om barnvåldtäkt, där han frias. Flickan sa i första polisförhöret att hon var 15 när de började ha sex. Hon ändrade sig sedan, och sa i de två följande förhören att hon var 14.
Nu vänds det emot henne att hon ändrat sig.
Tingsrätten menar att hon inte förklarat varför. Man försöker inte föra några resonemang om hur minderåriga kan tänkas reagera i polisförhör om sina sexuella aktiviteter. Att de helt enkelt skäms.
Snarare anar jag en sorts irritation när man opåkallat citerar flickan ur de videoinspelade förhören. Hon säger där som svar på frågan varför hon ändrat sig: "Eeh, för att, jag vet inte, det är väl pinsamt."
Tingsrätten skriver syrligt: "Även med beaktande av målsägandes ålder finner tingsrätten att denna förklaring till den ändrade uppgiften om tiden för samlaget inte är övertygande."
Flickan avskyr situationen. Hon säger att hon inte vill vara på förhör. Hon berättar helt enkelt inte så spontant och självupplevt som svensk lag kräver.
Därför friar tingsrätten friar 45-åringen från våldtäkt, eftersom det inte är ställt "utom allt rimligt tvivel" att hon var under 15 år.
Själv säger han att han bedömde att hon var "runt" 15 år. (Man kan undra varför karln helt enkelt inte frågade,) Att det först senare går det upp för honom att hon är 14, och han då bestämmer sig för att de ska gå till sängs först efter hennes 15-årsdag.
Jag tror vi kan vänta oss en del väsen från barnrättsjurister om detta. Dessutom för att straffvärdet två år är det lägsta möjliga, så gott som.
Om det kan jag tänka flera saker, Det är viktigt att beviskraven är höga för ett brott som våldtäkt mot barn, som kan ge sex års fängelse.
Samtidigt ansluter jag mig till barnrättsjuristernas önskan om barnkompetens i svenska domstolar. För alla som arbetar med våldutsatta barn säger att barn i-n-t-e talar spontant och målande om våldtäkter, övergrepp. Det normala är tvärtom att undvika ämnet.
Gång på gång har Sverige kritiserats av FN för att det inte finns barnperspektiv i domstolarna. Det är klart att vi har råd att bli bättre.