”Madam 37 %” sa till slut det som måste sägas
Jag klagar ofta på Magdalena Andersson, eftersom det mesta talar för att hon egentligen är moderat. Dessutom är hon trist att lyssna på då hon saknar den espri som krävs för att släppa manus. Alla svar tycks inrepeterade, man har hört dem så många gånger, man vet exakt med vilken maläten fras en replik ska sluta.
Ibland ser man att Madam 37% kommer av sig. Då sänker hon blicken i en koncentrerad sekund och sen är hon tillbaka med nåt nytt inövat. Det är som om hennes talcentrum består av ett dussin olika appar med färdiga talepunkter. Nu trycker jag på den här!
En app saknades under Agendas partiledardebatt i söndags. Programledarna ville nämligen börja med Hamas vedervärdiga attack mot Israel. Alla partiledare var överens: det här är helt oacceptabelt, det är terrorism och Israel har rätt att försvara sig.
Sen spräckte Jimmie Åkesson den gemensamma överenskommelsen med ett ’Ursäkta mig’ och en harang om att Socialdemokraterna hyllar palestinsk terrorism och så vidare. Madam 37% blev överrumplad, men trots att hon saknade en app i ämnet, sa hon till slut ändå det som måste sägas: Det finns bara ett slut på den här konflikten och det är en tvåstatslösning.
Den här kastade handsken önskar man att programledarna hade plockat upp och skickat vidare till de andra:
– Ja du, Jimmie Åkesson. Ditt parti brukar ju prata om folk och nation, ska inte den rätten även gälla palestinierna?
Alla partiledare borde ha getts möjlighet att svara på frågan om Israels ockupationspolitik: är den rätt, fel, oundviklig, hur länge ska den pågå? Vad skiljer den ockupationen från andra genom världshistorien och nu? Israel har rätt att försvara sig, det är alla överens om, men vad är ett ”proportionerligt straff”?
Och så vidare. Man vill höra dem lägga ut texten.
Ibland måste man vara historielös. Ja, Hamas attack måste fördömas reservationslöst. Ja, det är djupt upprörande att se dem som dansar av lycka över att Hamas mördat tusen israeler med Irans och Rysslands stöd i ryggen.
Problemet blir när historielösheten år efter år tillåts vara själva premissen för den där konflikten. Den tycks alltid börja med Hamas senaste raketattack eller svaret på stenkastande palestinska barn. (2 miljoner människor är instängda på Gazaremsan, 43 procent av dem är under 14 år.) Terror är ett ord som reserveras åt det palestinska våldet, aldrig om den ockupationsmakt som förhindrar folk och varor att röra sig fritt.
Man kan önska Hamas åt helvete utan att ge upp tvåstatslösningen. Man kan försvara Israels rätt att existera utan att ge Netanyahu allt vad han ber om. Man kan försvara palestiniernas rätt att bygga en eget stat utan att göra sig några illusioner om vad för slags stat det skulle bli.
Och man kan envisas med en progressiv politik kring en konflikt som rasat sedan 1948, eftersom omvärlden inte tycks vilja att den nånsin får ett slut. Låt dem inte komma och ta dig i den här frågan också, Magdalena Andersson.