Ett helrör i arslet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
”Spyan består mest av röd paprika.”
Så inleddes mitt reportage om en barturné med dokusåpakändisar.
Jag minns att jag var nyss fyllda nitton och i Jönköping på uppdrag av Aftonbladets Puls-bilaga.
Längre ned i texten förklarade jag att spyan var en hamburgertallrik som ”Robinson”-Robban hade ätit till lunch. Sedan beskrev jag ingående hur han åt upp spyan.
Jag minns också att reportaget aldrig publicerades.
– Du förstår nog varför, mumlade redaktör Gunne.
Nästan fyra år senare utspelar sig en stram presskonferens kring ett ovalt bord.
Förre nattklubbskungen Fadde Darwich och dokusåpaikonen Linda Rosing ska ut på ännu en barturné.
–?Jag ska ta till vara på Faddes och Lindas varumärke, säger skandalmanagern Mikael Brinkenstjärna.
Och jag vägrar moralisera kring Lindas val, eller hur ofräscht det känns med en barturné, så som krönikörerna med villor i lyckan brukar göra.
Men jag minns hur Brinkenstjärna vårdade varumärken då, den där ovanligt kalla vintern tjugohundratre.
Linda var superstjärna i Foppa-toffla-land. Allmängods och ögongodis. Stjärna. Hon bar en vit tubtopp den kvällen och det utvecklades snabbt till en folksport i Jönköping att försöka dra av den.
Gissa om ”Robinson”-Robban vann.
Samme Robban som ena sekunden framstod som begåvad och intelligent – men som man i nästa hittade på händerna i en hotellobby med ett helrör i arslet.
Det var också Robban som trampade upp på krogens dj-bås, tog mikrofonen och skrek:
– Punggrogg! Vem vill ha punggrogg!?
Sedan drog han ned sina militärfärgade kalsonger och doppade paketet i en gulfärgad drink.
Framför honom stod Jönköpings sötaste flickor och skrek och bråkade om vem som skulle få dricka.
Och framför mina ögon skrevs en fotnot i den svenska historien. Kanske inte den stoltaste. Men bredvid mig stod skandalmanagern Brinkenstjärna och skrockade:
– Det är sånt här vanligt folk vill ha. Skulle Robban skita på scenen skulle de äta upp det också.
Längst framme vid scenen stod en flicka som hette Emma.
Hon fyllde år.
Medan publiken hurrade svepte hon punggroggen.
Vodkan sprutade ur hennes näsa och rann i små rännilar längs hakan och vidare ned över den röda H&M-toppen.
Jag minns att flickan som hette Emma såg lycklig ut.
Men det var kanske inte så konstigt.
Hon fyllde ju år.