”Jag förstod inte att det var så här illa”

Kenan Habul

Hakkors inristade på ytterdörren. 

Spottloskor, knuffar och glåpord från okända människor.

Brev till arbetsgivaren med frågan: ”Ska judar jobba med barn?"

Det är vardag för förskolläraren Eva i Malmö.

– Jag förstod inte att det var så illa förrän jag började bära davidsstjärnan, säger hon.

Eva, som är ett fingerat namn, jobbar på en förskola i Malmö. Hon tar oftast taxi till jobbet. Det blir enklast så, då slipper hon problem.

Hon har en davidsstjärna runt halsen och en vid kavajslaget.

Otaliga gånger har hon fått utstå hat och hot på grund av dem.

”Varför spotta på en okänd människa?”

En gång blev hon knuffad av två män som kallade henne ”judesvin”.

När hon gick med sin fru i ett köpcenter i Malmö kastade en kvinna glass på henne som landade vid hennes fötter.

Det är inte alltid som angriparna säger någonting men det beror på att hon är judinna. Det är hon övertygad om.

– Varför skulle någon annars spotta på en helt okänd människa?

Problemen började för några år sedan – när hon bestämde sig för att bära davidsstjärnan synligt. 

– Varenda gång det blossar upp i Israel sätter det i gång mer här. Människor blir arga och sen exploderar det.

Hakkors på ytterdörren

Hon har ingen aning vilka förövarna är. De som spottar och skriker gör det ibland på arabiska och de ser ut att komma från Mellanöstern. 

– Jag försöker att inte göra en så stor grej av det. Det är ändå individer som gör det. De måste ha blivit indoktrinerade sen barnsben.

Men det är inte bara personer med rötter i Mellanöstern som vräker ur sig judehat.

En äldre dam pekade på hennes davidsstjärna och sa ”det är inget att skylta med”.

En gång blev hon blev också bortkörd från ett vänstermöte i centrala Malmö.

– ”Det här är nog ingenting för dig” sa killen som delade ut pamfletter när han såg min davidsstjärna.

Vid ett flertal tillfällen har hon också hittat hakkors inristade på sin ytterdörr.

Polisanmäler förgäves

Nyligen skickade någon ett brev till hennes arbetsgivare. ”Ska judar verkligen uppfostra våra barn?” stod det i det. Hon anklagades också för att indoktrinera barnen att gilla Israel. 

– För varför skulle jag annars jobba på förskolan. Alla vet att judar har så mycket pengar att de inte behöver arbeta, säger Eva sarkastiskt.

Otaliga polisanmälningar är gjorda, men aldrig har någon gripits. När hon en gång bad polisen följa med henne till en busstation i centrala Malmö där ett grabbgäng trakasserade henne varenda gång hon gick förbi fick hon veta att ”de inte har resurser för det”.

”Det tar tid innan det blir bättre i Malmö”

Arbetsgivaren har utrustat henne med ett överfallslarm. Hon har inte funderat på att flyta till Israel som Shirley Ifraim i artiken här intill. Men väl till Stockholm. Under besöken i centrala Stockholm har hon aldrig trakasserats.

– Det har inte blivit bättre i Malmö. Visst, alla dessa projekt där muslimska och judiska församlingar samarbetar är inte meningslösa. Men det kommer att ta tid innan vi ser effekterna av dem, säger Eva.

Fotnot: Eva är ett fingerat namn