Nu är jag en riktig viking

Jag har aldrig gillat Carolas ”Främling”. Jag förstår inte charmen med ”Allsång på Skansen” och tycker att nubbe är äckligt. Ändå har det hänt. Äntligen har jag blivit riktig svensk. Jag har nämligen begått det svenskaste man kan göra: jag har ätit julbord på Ålandsfärja.

17.00 En snöslaskig lördag möts vi vid färjeterminalen. Det är jag, Knäppis, Soss och Hyrestanten. Det första raggningsförsöket inträffar vid incheckningsdisken:

–Tjenare tjejer! Vad sysslar ni med?

Vi blir ställda av frågan. Att fråga vad man sysslar med vid en incheckning är lika smart som att dra den klassiska raggningsrepliken ”Brukar du ofta gå hit?” när man möts på akuten.

17.45 Ombordstigning. Vi ska åka med skrytfärjan Birka Paradise. Orden i katalogen låter väldigt lockande:

”?ett verkligt Karibien i miniatyr. Här finns den koloniala miljön med palmer och takfläktar. Här finns den medryckande musiken. Och här finns, framför allt, solen och värmen. /?/ Och när du kliver in i hytten kommer du att få en helt ny bild av ordet hytt. Säg snarare hotellrum.”

Vi kommer ombord på en typisk färja med några sporadiskt utplacerade plastpalmer. Mitt vardagsrum är mer karibiskt än båtfan. Att våga påstå att hytten är något annat än hytt är ett skämt. När en ska gå på toan måste de andra pressa sig mot väggen.

18.30 På väg! Under kvällen betar vi av ”Bar Brazil” och ”Pacific Lounge” (det är oklart vad Brasilien och Stilla Havet har med Karibien att göra) innan det blir dags för julbordet, där kön till dryckesautomaterna naturligtvis är längre än den till maten. Vi hamnar intill ett bord med uttråkade medelålders män i julslips och tomteluva. Det är något visst med gråhåriga ledsna farbröder i vitsig utstyrsel. Man vet aldrig om man ska omfamna dem eller bara skratta åt dem.

24.00 Party! Efter ett besök på roliga diskot får vi för oss att gå ner till Club Copacabana (ännu ett totalt ickekaribiskt namn. Kan man inte ge de ansvariga en atlas?). Ur katalogen:

”Nattklubben Club Copacabana är händelsernas nöjescentrum. /?/ Det är här det händer.”

Mycket riktigt. Efter bara fem minuter i dansbandshelvetet får Soss en kraftig käftsmäll av okänd man. Hon hade fräckheten att be honom dra när han blev närgången. Det visar sig att han är värmländsk idrottsklubbsordförande på konferens om etik, moral och hur man visar respekt i umgänget med andra människor. Han kanske ville tillämpa några nya kunskaper?

01.00 Eftersom vi inte är vana vid våld ger vi upp. Men den jättekaribiska stämningen har magisk inverkan på Knäppis. Hon försvinner och dyker inte upp förrän vid sexsnåret på morgonen, då utan stövlar. Hon kan morgonen efter i detalj berätta att hon ställt dem bredvid varandra. Men var? ”Utanför.” De är spårlöst försvunna.

11.00 Det är ett styvt jobb att ta sig runt på färjan i en avancerad formation så att det inte ska synas så mycket att Knäppis går i strumplästen.

14.00 Badförsök. Var är den omtalade tropiska stranden? Det visar sig att den är en minimal remsa där en handfull människor ligger under något som liknar en supersolarielampa. 30 bakfulla personer sitter fullt påklädda på andra sidan poolen och glor ogenerat på de solbadande. Vi ger upp.

16.00 Hemma. Knäppis får åka taxi barfota. Soss har ont i käken och kan inte tugga. Vi enas om att resan var oförglömlig. Nu är jag en riktig viking.

Terri Herrera Eriksson (resa@aftonbladet.se)