Öluffa i turkosa farvatten

Följ med och bli kär i Kroatien

På slingriga men lättkörda vägar och punktliga färjor tar vi bilen på öluff i kroatiska Kvarnerbukten.

Vi susar genom en storslagen natur, små idylliska byar och finner romantiken på Cres och Losinj och härliga bad på Krk och Rab.

Följ med och bli kär i Kroatien.

Hela ön Cres doftar salvia.

Vi åker nerför den smala, branta och slingriga vägen mot Beli, genom skog som ljuder av fågelsång och lyser av blommande örter i gult, rött, blått.

Luften är tung av surret från miljoner bin. Salviadoften blandas med timjan och solvarma barr.

Så ser vi Beli - en pytteliten by på en hög klippa vid havet. En samling små hus som tycks växa direkt ur stenen.

Vi har kört från Pula på Istriens sydspets och tagit färjan över till Cres, den västligaste av öarna i Kvarnerbukten. Åkt i behagligt tempo på kurviga vägar längs de mäktiga bergens sidor täckta av lummig grönska, sett ut över öarna som reser sig ur havet som gigantiska valryggar.

Överallt ser vi par som går hand i hand. Hit åker man på kärlekssemester.

Det är alldeles stilla i de smala gränderna som då och då öppnar sig mot gröna berg och vatten. I en liten trädgård sitter en dam och läser tidningen, tittar upp och säger "dobar dan" (goddag) när vi går förbi.

En bit uppför backen ligger ekocentret Caput insulae. Där försöker man rädda den utrotningshotade vithövdade gamen. Det finns 65 exemplar i trakten, man kan se dem cirkla över bergstopparna - enorma fåglar, nästan tre meter mellan vingspetsarna.

Arbetet på centret sköts till stor del av oavlönade volontärer. Steve Holland, 30, från England var en av dem för några år sedan.

- Jag blev så förtjust i Beli att jag stannade kvar. Nu jobbar jag i dykcentret på stranden och sköter en engelsk webbsida om Cres, säger han.

Vi äter lunch på värdshuset mitt i byn. De flesta gästerna är par - unga, medelålders och äldre. Atmosfären andas romantik, ny kärlek och mogen kärlek.

Fisktallriken, med grillad bläckfisk, musslor, scampi, grillad fisk och den underbara röran "blitva" (av mangold, potatis och vitlök) är delikat och blir den första och en av de bästa av många fler under resan.

Vi styr mot centralorten Cres. Längs stenstranden träffar vi familjen Raska, Miroslav, 29, och Michaela, 28, med dottern Lada, 1,5, från Tjeckien.

- Vi har åkt runt lite och varit i Lubenice. Dit måste ni åka.

Först måste vi köpa badskor. Cres är en sömnig liten stad med få affärer, men väsentligheter som badskor, sololja och bikini finns. Badskorna av genomskinlig plast för 60 spänn är fula men nödvändiga. Stränderna här består av klappersten, grus, eller knöliga klippor.

Vi köper körsbär av den första skörden för 35 kronor kilot. Torgförsäljerskan Giovanna Avecic är italiensktalande som så många här på öarna.

Valun är nästa lilla ställe som knockar oss vid första anblicken, med sina små stenhus, gränder och prunkande trädgårdar. I hamnen ser vi fler par som går hand i hand längs strandpromenaden.

Rainer Blatter, 52 och Ulricke Jörg, 35, från Oberstdorf i Tyskland ser nyförälskade ut.

- Vi har rest runt, och tittat på nationalparken Plitvicke. Nu stannar vi här i en vecka. Det är underbart här. Så lugnt och vackert, säger Ulricke.

Språkkunnige Bruno Jerkic jobbar på en av Valuns fyra restauranger.

-Jag har studerat utomlands i flera år. Nu vill jag inte resa härifrån igen. Här känner jag frid.

En smal asfaltväg (exakt en bilbredd) slingrar sig mellan låga grå stenmurar, beteshagar och skogar till Lubenice.

Byn ligger ytterst på kanten av stupet. 400 meter rakt ner i havet. Utsikten är svindlande.

Vid det lilla, lilla torget ligger ett litet, litet kafé. En böjd gumma med käpp stultar över torget, tittar upp, säger "dobar dan", och försvinner in i en gränd.

Det går tio minuter.

En gubbe med käpp stultar över torget, tittar upp, säger "dobar dan", och går in i samma gränd.

Sedan händer absolut ingenting.

Det är fullkomligt underbart.

Men vi måste vidare.

Vi åker mot nästa ö, Losinj. Landskapet växlar från bergigt till kulligt till nästan platt. Det går sakta, mest för att vi måste stanna och titta på utsikten då och då.

Mali Losinj är en livligare stad än Cres. Trångt och bökigt att parkera, trots att turistsäsongen knappt har börjat .

Badskorna kommer till användning för ett dopp från klippstranden. Vattnet är kristallklart, precis som turistbroschyrerna skryter om, och precis lagom svalt för att vara uppfriskande utan att vara för kallt.

På strandpromenaden sitter ett gäng glada kanadensare från Vancouver, levande bevis för att motion är nyttigt - de är mellan 50 och 66 år men ser alla tio år yngre ut. De bilar och har cyklar med sig och gör långa cykelturer i den bergiga terrängen.

- Vi njuter av livet, god mat och vin. Det är billigt att bo i lägenhet, maten är inte dyr och all motion gör att vi har plats för stadiga middagar på kvällarna, säger Barbara Goertzen, 49.

Det går snabbare än vi trott att köra till grannstaden Veli Losinj. Den är liten, vackert lummig och rofylld.

Ända tills boran - stormen - slår till. Nere i hamnen kan man inte gå upprätt när vinden tilltar. Utflykter med båt, till vinön Susak med sina sandstränder eller blomsterön Ilovik, är inte att tänka på idag.

Nada Laitinen Tataj i turistinformationen beundrar nordiska turister:

-De klagar inte när det är dåligt väder utan tittar på sevärdheter i stället.

Stadsdelen Rovenska är en äkta fiskarby med smala gator mellan små trädgårdar. Där sitter vi på en glasveranda med utsikt över hamnen och äter rumpstek med sardeller (vilket inte är gott) och scampi (som är mycket gott).

I havet utanför Veli Losinj finns flasknosdelfiner. Om man har tur kan man se dem, men de är skyddade och utflyktsbåtarna får inte söka upp dem.

- Vi såg en flock delfiner från land den sjätte juni, berättar Lars Forsberg som är resguide för grå pantrar från Sverige och Norge.

Vi åker tillbaka i våra egna spår, förbi staden Cres och tar färjan från Merag till Valbiska på Krk.

Landskapet på Krk är flackare och mindre vackert än Cres och Losinj.

Vi kör norrut till Malinska, en normal turistort som inte lämnar några större spår i minnet. Jo, två.

Staden har två exempel på privatisering av statliga hotellanläggningar: ett bra och ett dåligt, berättar tjejerna i turistinformationen. Det dåliga köptes av ryska intressen som låtit hotellen förfalla. Gangsters som tvättar svarta pengar?

- Exakt, säger tjejerna unisont.

Restaurang Braceras fisklasagne - crèpes med skaldjur i vit sås -är också minnesvärd. Underbart god och billig.

Vi vrider ratten söderut mot Krk, centralorten, men den ger oss inte särskilt sköna vibbar, så vi fortsätter.

Baska däremot, på södra änden av Krk, är ett ställe med atmosfär, en klassisk badort som hängt med sin tid.

Vid stranden ligger klubb Porto i ett vitt litet hus, med ett par barer, bra musik och internationell känsla, där man kan dansa til gryningen.

Vi bränner halva reskassan på en superb trerätters middag på fiskrestaurangen Cicibela.

Nästa morgon startar vi i god tid för att hinna med färjan från Baska till Lopar på ön Rab. Det är bara ett par kilometer till färjeläget. I hettan väntar vi på att få köpa biljett. En timmes frisk havsfärd mellan de grå och gröna bergen blåser bort dåsigheten.

I Lopar åker vi mot San Marino, två stenkast ungefär, och där ligger den! En strand av finkornig sand, två kilometer lång, långgrund så att minsta barn kan plaska tryggt.

Och runt hörnet finns Lukovac, en mindre, vindskyddad vik, också den med en långgrund fin sandstrand. Några kilometer bort ligger Supetarska Draga, med fler sandstränder, perfekt för en dagsutflykt.

Nöjda drar vi vidare till staden Rab, och blir åter positivt överraskade. Inte bara för att ostburgarna (det enda vi vågar kosta på oss efter gårdagens excesser) är så billiga och goda, särskilt varianten med kajmak, en sorts färskost.

Den medeltida gamla stan är välbevarad och charmig. Här finns många historiska sevärdheter, Men vi nöjer oss att bara gå runt staden ochtitta på hus.

Det finns en nöjesgata och ett torg med små barer, restauranger i olika prisklasser, och två dansklubbar. På utsidan av stadsmuren kan man faktiskt bada och sola på en stenstrand.

I hamnen ligger en svensk motorseglare. Kjell Liljegren, 59, och Ulf Jernström, 65, bjuder på kaffe ombord. Båten ligger i Split över vintern. På vår och höst kommer Ulf hit och seglar.

- Skärgården är lätt att segla i, det finns inga grynnor. Men boran kan vara svår, säger Ulf.

I november skadades skrovet och förseglet blåste bort i en storm när båten låg förtöjd i hamn

Vi styr mot fastlandet.

Vår sista färjetur, från Misnjak, är kort, bara en kvart. Vi stannar för en enkel lunch i det fridfulla färjeläget Jablanac. Som vanligt är de grillade köttbitarna lite tråkiga medan den grillade bläckfisken, finfin. Sedan åker vi den spektakulära kustvägen runt Kvarnerbukten, via Opatija tillbaka till Pula.

På vägen hittar vi det perfekta raststället. Crikvenicas centrum har allt man behöver, en strandpromenad där man kan fika i skuggan av träden och en välskött stenstrand. Som gjort för reströtta billuffare på hemväg en het dag.

Fakta/Öluffen

Anders Sandberg