Därför är Manhattan mitt livs kärlek

Aftonbladets Per Bjurman om New York

Svenskarna älskar New York.

Och det är ju inte så konstigt.

New York är och förblir världens bästa storstad.

Aftonbladets korrespondent i USA, Per Bjurman, förklarar varför.

”Vad är det som är så bra med New York?”.

Det är den vanligaste fråga jag fått det senaste året – i alla fall från människor som aldrig varit här.

Ni som har trampat på Manhattans asfalt vet att den inte går att besvara med några enkla, svepande formuleringar.

Det finns så många dimensioner i New York-upplevelsen, så många lager av attraktion, så mycket fascinerande och intagande och häpnadsväckande att det inte riktigt går att greppa.

Men jag ska ändå försöka berätta om åtminstone några av beståndsdelarna som gjort New York och Manhattan till mitt livs stora kärlek.

Gatorna/avenyerna. Det spelar ingen roll hur många gånger jag kommit hit, eller hur länge jag bott här: Det är fortfarande, varje dag och varje gång, en regelrätt kick att gå ut och gå på Manhattans gator.

Det känns, som någon sa, som att själva livskänslan intensifieras så fort man sätter sin fot på de där buckliga trottoarerna.

Så det är och förblir den allra hetaste rekommendation man kan ge. Gå. Promenera. Skrota runt och titta och lyssna och lukta och känn. Känn tempot. Känn energin. Känn pulsen. Känn New York. Var spelar inte så stor roll, men ingen som upplevt Femte avenyn någonstans i höjd med S:t Patricks Cathedral vid rusning blir någonsin densamme igen.

Vyerna. Uppifrån, nerifrån eller från sidan – det spelar ingen roll. Det går inte att tröttna på synen av Manhattan. Vyn rymmer, med sin djungel av skyskrapor, både andlös skönhet och en nästan skrämmande kraft. Den formligen trycker ner en i taxibaksätet första gångerna man kommer in från någon av flygplatserna.

Själv gillar jag att stå långt norrut på Park Avenue och spana söderut, mot Metlife-skrapan. Det är en majestätisk syn. Promenader över Brooklyn Bridge – som förstås är världen coolaste bro – ger också chansen till hudknottrande panoraman.

Uppifrån ser man fortfarande bäst från Empire State Building, men där har köerna på senare år blivit outhärdliga, så nyöppnade The Rock högst upp i Rockefeller Center är att föredra.

Eller så får ni väl komma hem till mig. Jag bor på 48:e våningen och har en magisk utsikt över södra Manhattan!

Människorna. I en stad med åtta miljoner människor – 18 miljoner om vi räknar ”stor-New York” – finns det lindrigt uttryckt ett brett spektra på befolkningen. Alla tänkbara – och några otänkbara – typer är representerade. På något sätt har de ändå vissa egenskaper gemensamma, New York-borna. Oavsett om man har att göra med ortodoxa judar runt 47:e gatan, hippa rockers i East Village, gay-aktivister i Chelsea, business-kostymer i Midtowns bostadsskrapor, araber från Brooklyn, intellektuella Upper East Side-liberaler eller ”Sopranos”-wannabes i Little Italy kan man räkna med att vissa drag går igen. Högljuddheten. Självsäkerheten. Exhibitionismen. Påstridigheten. Och den sociala förmågan. De kan ge ett något burdust intryck på en försiktig svensk, men åk inte härifrån utan att ha bekantat dig med några stycken av dem. De är fantastiska.

Restaurangerna. Det har blivit allt vanligare att människor på Manhattan gör sig av med sina kök. Jo, det är sant. De river ut köken – för att få bättre användning av utrymmet i de i allmänhet små lägenheterna. Det säger något om restaurangernas ställning i New York. De är så många och så bra att det helt enkelt inte finns någon poäng med att sitta hemma och äta.

Jag skulle kunna fylla hela den här bilagan med rekommendationer, men nöjer mig med att konstatera att man inte varit i USA om man inte ätit på ett riktigt steakhouse. Som Smith & Wollensky, Wolfgang’s, Strip Houses, Peter Luger ute i Brooklyn – eller alldeles fantastiska Sparks. Det kostar, men smakar också. Ni får kött av ett slag som ni i Sverige inte ens kan föreställa er.

Berömde Anthony Bourdains franska bistro Les Halles måste nämnas också. Och det billiga sydstatskrubbet på Jones. Och de avsevärt mycket dyrare gudagåvorna på Gramercy Tavern. Och de fantasifulla kreationerna på Asia de Cuba. Och världens bästa – och dyraste – sushi på Masa.

Dessutom är det en essentiell New York-upplevelse att käka brunch på en vanlig diner. De kan se sunkiga ut, men serverar nästan alltid häpnadsväckande god mat – gjord på brutalt färska råvaror.

Barerna. Det finns förstås fortfarande nattklubbar i staden som enligt sin egen myt aldrig sover. Fler än någonsin, rent av. Och bättre. Och coolare. Och med fler kändisar – om man nu är intresserad av såna. Men för mig, personligen, handlar New Yorks nattliv framförallt om barer.

Det är på dem helt vanliga New Yorkbor, i alla åldrar, finns och det är på dem man har bäst chans att slå sig i slang med dem. Vilket inte är särskilt svårt. Sitter du ensam vid en bardisk kommer någon förr eller senare att börja prata med dig, vare sig du vill eller inte.

Däremot kommer ingen att vilja slåss utan anledning. Eller sluddra som en idiot i öronen. Eller spy. Det är den avgörande skillnaden mot Sverige. Det dricks civiliserat här. Och då är barerna ändå öppna till fyra på morgonen.

Tips? Mja, favoriterna håller man ju gärna för sig själv. Låt oss säga att det finns tusentals barer över hela Manhattan och att alla är bra. Och så kan ni ju testa Jones ?

Shoppingen. Det är inte, som förr, givet att man ”tjänar” på att shoppa i New York. Det hänger på dollarkursen och den går inte längre att lita på. Vad som däremot är och förblir helt säkert är att man till sitt förfogande har ett utbud som straffar allt annat. Allt.

Själv älskar jag köpfester på Broadway söder om Union Square med avstickare inåt Lafayatte i East Village samt Spring, Prince och West Broadway i Soho. Det området är en veritabel orgie i eminenta klädbutiker, skivaffärer, boklådor and what have you not.

Ett givet stopp, numer, är Apple-butiken på Prince Street. Här är det folksamlingar som på systembolaget dagen före nyårsafton, varje dag – men butiken är också för ipod-generationen vad Vatikanen är för katoliker.

Sporterna. New York är en sportstad – på samma sätt som Boston, Chicago och Indianapolis är det. Staden har flera lag i alla stora sporter, är värd för en rad världsevenemang och befolkas av verkligt passionerade fans. Så att gå på sport i New York är faktiskt att tränga in i den lokala kulturen på djupet.

Särskilt mycket kultur får man sig till livs om man åker upp till Bronx och ser baseboll-laget Yankees spela hemma på Yankee Stadium. Spelet kan vara svårt att hänga med i, men inramningen, miljön, stämningen ? man hittar nästan inget som är mer New York.

Ishockey i Madison Square Garden är också en mäktig upplevelse för en svensk – inte minst sedan vår svenska målvakt i New York Rangers Henrik Lundqvist, blivit en sådan local hero.

Råkar du vara här i september ska du inte missa tennisturneringen US Open i Queens heller. Det är en ren rock’n’ roll-show.

Resultat i klassen "Storstad utanför Europa" i omröstningen på aftonbladet.se. Över 60.000 läsare deltog.

Läs också

Läsarnas favoritresmål 2006NEW YORK kom på första plats i klassen "Storstäder utom Europa" när över 60.000 läsare utsåg årets favoritresmål

Per Bjurman