Hela världen ryms i Peking
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-27
”Mötet mellan det gamla och det nya fascinerar”
Mitt på torget står han. Den ensamme militären som inte ens vågar blinka. Runtomkring pågår livet, som om han inte fanns.
En liten flicka i rosa viftar ivrigt med kinesiska flaggan, en köldbruten man säljer vykort till den som orkar förbarma sig.
Vi vandrar sakta över Himmelska fridens torg i Peking – och här ryms hela världen.
Den gräddvita dimman ger morgonen ett kusligt, nästan spöklikt sken.
Jag står mitt på Himmelska fridens torg och anar konturen av en man. Det är då den lilla flickan med flaggan springer om mig och i nästa sekund möter jag militärens stela blick.
I det ögonblicket förstår jag varför jag kom tillbaka till Peking.
Stora kontraster
Första gången jag var här rusade jag mellan alla ”måsten”, den här gången andas jag in staden.
För det är inte maten, byggnaderna eller sevärdheterna som får mitt hjärta att slå för Peking.
Det är mötet mellan det gamla och nya som fascinerar. Det fattiga hutongområdet, inklämt mellan två lyxhotell, den gamla mannen som kränger grillspett i gatukorsningen – och den trendiga tonårstjejen i blonderat hår.
Total språkförbistring
Det är i kontrasterna jag hittar min kärlek till Peking. Men den kom inte gratis. Jag behövde kämpa mig igenom otillgänglighetsträsket först. Att lära känna Peking tar tid och kräver ett visst mod.
Största utmaningen är att komma över språkbarriären. I Peking pratar ingen engelska. Att försöka hitta en toalett, ett apotek, eller ens en gata är som att ge sig ut på mission impossible.
Gatskyltar är skrivna med kinesiska tecken och absolut INGEN förstår det engelska ordet för toalett.
Och det här med mat. Vad är det egentligen jag äter? Kanske är det kyckling, kanske fläsk. Kanske något annat.
Vi orkar inte shoppa mer
Men sen, i samma stund som förutsättningarna är utredda, går det att se charmen med jättestaden Peking. Och för min del väljer jag gärna en tjejresa hit i stället för till mitt älskade New York.
Och jag åker helst under lågsäsong, för då blir jag enda västlänningen på Silkmarket – världens bästa shoppingpalats.
När jag och väninnan efter fyra dagars intensiv shopping på Silkmarket, tackar nej till en märkesdunjacka för 180 kronor har vi uppenbart handlat klart. Vem säger frivilligt nej till en dunjacka för 180 kronor? Men vi orkar inte mer.
Middag för några kronor
Vi är shoppingmätta och vi har fortfarande halva reskassan kvar.
Japp, så är det i Peking – det går knappt att göra av med pengar.
Vi åker taxi genom halva stan för mindre än vad en liter mjölk kostar här hemma och en enkel lunch i Hutongerna går att få för några kronor.
Så välkommen hit till kontrasternas stad. När du vant dig vid de gråa parlamentsbyggnaderna och jätteavenyerna är det bara att sakta ner och njuta av livet i den gräddvita dimman.
