Åk tåg – som en kung

Svante Lidén

Aftonbladet följde med Orientexpressen:
Man behöver inte vara tågnostalgiker för att drabbas av slag

Det finns tågresor och det finns tågresor.

Har just klivit av Orientexpressen i Malmö och kan på rak arm konstatera att jag aldrig mer kommer att få uppleva något liknande.

Inte på min lön i alla fall.

Det var fullt av folk redan på Stockholms central. Fullt av folk som inte skulle med tåget utan bara ville få sig en titt på de 16 vagnarna. Som skulle inhysa oss 130 passagerare.

Redan när tåget rullade in till spår 10 uppenbarade sig den första sensationen: de två SJ-loken som var inhyrda för att dra underverket var skinande rena. Inte en dammfläck.

Sliter häcken av sig

Sen var ju vagnarna så vackra att man inte ens behövde vara tågnostalgiker för att drabbas av slag.

Underbara boaseringar, vackra, snirkliga intarsior, blommor på bordet i kupén, skumpa i ishinken.

Det kändes nästan som att träda in i någon paradis­isk tillvaro, särkilt för en annan som dagligen plågas i Uppsalapendelns skitiga boskapsvagnar.

Här var det pedantiskt rent, skinande blankt och en perfekt service i kupén från sekund ett.

– Det är rena privilegiet att få jobba ombord, sa Davide Delavalle, som hade hand om vår vagn.

Alla vagnar har en egen tjänsteande som sliter häcken av sig för att alla vi i vagn­en ska känna oss – utvalda.

– Så här ska man resa, sa Fredrik Gyllenhammar, när tåget börjat rulla.

I toppskick

Han satt i barvagnen – där det faktiskt är lite svårt att ta sig förbi den stora flygeln – tillsammans med Leija Graf och mådde som en prins.

Vilket är precis som det ska vara ombord på ”The King of trains – The train for Kings.”

Orientexpressen har tuffat fram i olika skepnader sedan 1883.

Dagens variant, ”The Venice Simplon Orient Express” är av ett senare datum och kör framför allt mellan London, Paris och Venedig. Men en mängd specialresor som den upp till Stockholm i veckan anordnas också.

Vagnarna är från 1920- talet och restaurerade till toppskick. Det mesta är original, toaletterna till exempel som i gammal god järnvägsstil låter passagerarna gödsla banvallen längs färdsträckan.

Svindyra franska ostar

På väg in till middagen träffade vi på en mycket känd före detta socialdemokratisk toppolitiker med en rejäl konjakskupa i handen. Vederbörande, som redan hade smort kråset grundligt, blev uppenbart oroad när Aftonbladets kamera kom i närheten:

– Jag är inte ens här, sa hen vars karriär efter politiken går strålande .

Men vad tyckte du om käket?

– Inga kommentarer, hojtade pressekreteraren.

Middagen ska vi inte tala om. Inte restaurangvagnen heller. Det finns tre stycken och vi hamnade i den med mest blommor på väggarna. Fernissan sken så blankt att solglasögon hade varit på plats.

Det var Kamtjatka­krabba, det var rådjur, det var svindyra franska ostar och alldeles för mycket passionsfruktstårta.

Åkte av i Malmö

Middagen ingick i priset. Men inte drickat. Men man kan inte begära allt, enkelbiljetten till Köpenhamn kostade ju trots allt bara 13 000 kronor.

Vi drack vatten. Men vi hade förstås beställt in en pava Chateu Palmer från 2005 för endast 5 166 kronor om vi inte hade rest i tjänst­en.

Det var lite synd om dem som väntade i snålblåsten i Hallsberg och trodde att vi var 21.36-tåget mot Skövde och Göteborg. Deras biljetter gällde inte på vårt tåg.

Överallt kantades spåret av nyfikna som plåtade oss. I Ängelholm var det så mycket folk på stationen och ute på spåret att vi knappt kunde komma därifrån.

Strax efteråt kom antiklimaxen, vi åkte av i Malmö. Orientexpressen fick inte köra vidare till Köpenhamn med passagerare ombord i de gamla 1920-talsvagnarna.

Men vi kom dit i alla fall. Med buss ...

Mytomspunnet lyxtåg

Mytomspunna Orientexpressen är ett lyxtåg som 1883-1977 trafikerade sträckan Paris–Istanbul. De första resorna tog 81 timmar och 40 minuter.

Den vanligaste sträckningen har under åren varit mellan München-Wien-Budapest-Belgrad-Niš-Sofia, men andra rutter har förekommit.

Lyxtåget har fått sin legend­status bland annat genom en lång rad romaner och filmer som utspelar sig ombord på ”expressen”. Mest känd är kanske Agatha Christies bok ”Mordet på Orientexpressen” som även blev film 1974.

I dag körs som turistattraktion ett antal historiska, restaurerade vagnar som ”Nostalgic Orient Express” främst på sträckan London-Paris-Venedig, men även avstickare som den till Stockholm.

Källa: NE