Fula Karpathos blev en vacker ö

Uppdaterad 2013-04-18 | Publicerad 2006-01-09

Greklands- experten blev fast efter några dagar

Här finns några av grekiska övärldens finaste stränder, ett ovanligt landskap och en unik bergsby.

Ändå var Resas Greklands-expert Janne Eklund skeptisk.

Karpathos lockade inte.

Det var hustrun som övertalade honom att åka.

Sedan tog det några dagar att hitta öns själ – och bli fast.

Åk, du blir inte besviken.

Vi sitter båda tysta i taxin från flygplatsen och funderar på orden som vi allt oftare fått höra av tidigare Karpathosbesökare. Det förbipasserande landskapet är en sorglig syn: platt, trädlöst och intetsägande.

–?Så fult här är, säger jag till hustrun Camilla och får ett kort nickande till svar.

En första runda i huvudstaden Pigadia sänker humöret ytterligare. Den är allt annat än vacker. Visst ser hamnpromenaden trivsam ut –?men var finns alla mysiga små gränder och torg?

Det är med Kostas som vändningen kommer. På väg till andra sidan ön kör vi längs en karg kuststräcka där klarblått hav möter land med vitskummande vågor. Mitt i ingenstans dyker en tavernaskylt upp och magen säger lunch.

Här träffar vi Kostas, kock och ägare till tavernan Under the trees. Stolt berättar han om sitt livsverk medan vi äter grillad bläckfisk, grekisk sallad med egentillverkad getost och krispigt friterade zucchini-stavar.

Det är gudomligt gott och löjligt billigt: notan stannar på 175 kronor för oss bägge, med öl och en stor flaska vatten. Självklart kommer vi tillbaka.

Kvällen tillbringas på vår altan i Pigadia. Med en fond av hav och berg njuter vi av ett rödvin från byn Othos, vinflaskan har vi fått i gåva av Kostas. Det börjar kännas riktigt bra på Karpathos.

På huvudgatan i den lilla byn Mesohori grillar några bybor lamm. Vi blir bjudna att smaka. Mums!

Byns trånga gränder leder fram till en kyrka där vi möts av ett fantastiskt landskap, inte helt olikt Nya Zeeland. Vi börjar förstå vad folk menar med ”majestätiskt landskap och vackra naturscenerier”.

Vid byn Spoa tar vägen snöpligt slut, ändå har vi halva ön kvar. Till vänster ser vi den mytomspunna grusvägen till den tidigare isolerade byn Olymbos. Spoas få hus gnistrar vitt framför oss, bakom byn skymtas höga berg halvt dolda av molnslöjor, som ger en Sagan-om-ringen-förnimmelse.

När vi tror att vi sett allt når vi fram till en plats där utsikten får oss att gnugga ögonen: Apela Beach – den vackrast belägna strand vi någonsin sett.

Wow!

– Vi måste bada! hör jag mig själv – en notorisk badkruka – utbrista.

Det kristallklara karpathianska havet är ljuvligt. När vi vänder oss om och tittar in mot stranden och de omgivande bergen känns det att Karpathos fått oss fast.

Och det blir bara bättre. Byarna vi tidigare bara passerat bjuder på många överraskningar, vi hittar åtskilliga stränder av hög kaliber och besöket i den märkliga byn Olymbos ger mersmak.

Till slut gillar vi också fula Piagdia, som mer liknar en trasig fågelskrämma med stort hjärta och väldigt mycket charm.

Resultat i klassen "Sol och bad i Europa" i omröstningen på aftonbladet.se. Över 60.000 läsare deltog.

Läs också

Läsarnas favoritresmål 2006GREKLAND kom på första plats i klassen "Sol och bad i Europa" när över 60.000 läsare utsåg årets favoritresmål

Janne Eklund (resa@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln