Välkommen till nya, rika Kina

Inget land i världen har utvecklats snabbare än Kina de senaste 20 åren.

Men skillnaden mellan öst och väst är enorm. Det är längs ostkusten som miljoner nyrika kineser flockas, där Shanghai blivit symbolen för det nya Kina.

På Zapatas bardisk trängs ett tiotal frivilliga gogo-danserskor för att visa exakt hur glada de är för att de bjudits på gratis margaritas hela kvällen. Det är onsdag i Shanghai, och högtalarna spräcktes just av Paula Abduls enda stora hit från sent 80-tal.

Chen Liqin, 30, är här för första gången.

– För några år sedan fanns det inga utländska barer i Shanghai, nu kan vi resa jorden runt på bara en kväll, säger hon medan hon småsurplar på sin frozen margarita.

– Och vi behöver inte ens betala!

Det kan verka som manna börjat regna från den kinesiska himlen – i ett land där många inte kunde äta sig mätta så sent som på 80-talet, är den mexikanska baren Zapatas ett typiskt exempel på vad som hänt sedan Kina, med Shanghai i spetsen, slängt av sig Maojackan och blivit überkapitalistiskt.

Medan investeringarna strömmar in har ställen som Zapatas insett att de tjänar på att ge bort sina drinkar. Åtminstone till den kvinnliga häften av kunderna.

Utanför på den livliga bargatan Hengshan Lu är det svårt att tänka sig att man kunde räkna Shanghais nattklubbar på en hand för sju år sedan. Under de lummiga mullbärsträden lullar överförfriskade nattfirare från Hongkong, Australien och USA på väg till ett långt pärlband av barer.

Barkulturen är en del av Kinas snabba utveckling och Shanghai har därför på nolltid dragit till sig mängder med såväl lyckade som mindre lyckade barer, restauranger och nattklubbar.

Själva staden Shanghai har utvecklats på samma sätt, högteknologiska kontorsskyskrapor har skjutit upp där det förut stod småhus för vanliga dödliga. Det har gjort att många shanghaibor har fått flytta långt utanför stan, (100 000 per år tvångsförflyttas) men det gör också att Centraleuropeiska byggnader från 1930-talet finns kvar i ett virrvarr av byggarbetsplatser, spegelblanka framtidskomplex och nyanlagda parker.

Bredvid Zapatas har samma ägare restaurerat en gammal kolonialvilla, Sasha’s, som lånat sitt bartema från Shanghais förra storhetstid. Fram till fyrtiotalet var Shanghai Asiens viktigaste och mest sprudlande hamnstad, känd för sin glamour men också 1 500 opiumhålor och 668 horhus.

På den tiden kallades Shanghai för Österns Paris och begreppet “shanghaja” skapades när berusade män som slumrat till i slumkvarteren, forslades ombord på lastfartyg. När fartyget seglade iväg hade de nyblivna sjömännen inget annat val än att börja jobba.

Shanghais bov- och glamourstämpel falnade efter 1949 då Kina blev kommunistiskt och Shanghai stannade av i en 50-årig Törnrosaslummer. Sedan början av nittiotalet har regeringen bestämt sig för att storhetstiden ska återuppväckas.

De tekniska erövringarna har delvis redan lyckats, förra året fick Kina OS 2008 medan Shanghai ska vara värd för Världsutställningen 2010. Om några år kommer världens högsta byggnad, Moritornet, att stå i Shanghai. Nyligen var det premiär för Kinas första Formel 1-bana och man har redan ett tio miljarderståg som är det snabbaste i världen.

Men trots den snabba utvecklingen är Kina fortfarande en politisk diktatur. Presidenten Hu Jintao sa i mitten av september att en västerländsk demokrati inte kommer att införas inom överskådlig framtid. All media i Kina är censurerad och i morgon kan grannkommittén knacka på din dörr och säga att du har en vecka på dig att flytta – en ny skyskrapa ska byggas där ditt hus står.

Trots att internet har betytt mycket för det ökade informationsflödet kan du få fängelse om du säger något opassande om regeringen i ett chattforum och dina sms filtreras i speciella övervakningsstationer.

– Utvecklingen i Shanghai går jättesnabbt, säger Wang Xibao som är 26 år och sekreterare på ett reklamföretag.

– När vår regering bestämmer sig för något blir det verkligen resultat, fortsätter hon patriotiskt. Hon har precis tagit en kaffe på Starbucks med sin kompis Xiya. Nu ska de ägna sig åt sin favoritsysselsättning: shoppa.

Det är just det som regeringen vill att den moderna kinesen ska göra. Konsumera. Medan ökande klasskillnader kan vissa delar av landet åtnjuta de ökade möjligheterna till ett bra liv. Utmed kusten i öst har levnadstandarden ökat enormt, i de västra provinserna ser man inte mycket av utvecklingen.

Zhou Wenying, 77 och Cai Xiuzhen, 73 sitter på en bänk framför ett av de nya lyxvaruhusen, Plaza 66. De brukar sitta här varje dag eftersom de bor i en liten gränd alldeles bakom köpcentret.

– Vår omgivning förändras hela tiden, säger Cai Xiuzhen, och tittar upp mot skyskrapan som är byggt i frostat glas och blänkande stål.

– Det är fint, men jag känner mig inte direkt delaktig, säger Zhou Wenying och nickar mot en gigantisk Luis Vuitton-väska vid ingången till varuhuset. Väskan sträcker sig nästan utmed hela väggen.

Ovanför hennes huvud sneglar Fredrik Ljungberg på oss från en inglasad Calvin Klein-plansch. Vi avbryts av en ung man i vit skjorta, jeans och svart cowboybälte:

– Ursäkta, vet ni var Gucci ligger? säger han.

Alex Chen, 32, är en av de närmare 300 000 turister som besöker Shanghai i år. Han arbetar som banktjänsteman i Singapore men brukar åka till Shanghai för att handla billigare märkeskläder. Han tycker att Shanghai är som en romantisk version avNew York.

– Shanghai är precis så utmanande att du kan känna dig stolt över att du vågade åka hit. Och precis så bekvämt att du kan ha kul hela tiden, säger han.

Ulrika K Engström (resa@aftonbladet.se)