Tillbaka på Koh Lipe

Nu är inget sig likt på den lilla thailändska ön – utom Mr Pooh

Den lilla ön Koh Lipe var länge en angelägenhet endast för ryggsäcksturisterna. Men de klara och fiskrika vattnen, de vackra sandstränderna och öns charmiga lugn lockar allt fler turister.

Nu är det svenskarnas tur – i vinter går det att åka charter till en av Thailands finaste öar.

Efter fem år återvänder vår reporter Cecilia Billgren och upptäcker en ö i förändring.

Vänta här nu! En väg?

Jag tittar mig förvirrat omkring. Är det här samma Koh Lipe som jag var på för fem år sedan?

Då var Lipe en väl bevarad hemlighet bland backpackers och öfolk, vi som ständigt var på jakt efter nya, orörda öar att uppleva.

Jag minns en ö med långa, vilda stränder, vänliga öbor och lugna eftermiddagar i en hängmatta under palmerna, stilla vaggad av den ständigt närvarande brisen från havet.

Då gick jag på smala skogsstigar för att komma från stranden där jag bodde till den andra sidan ön där den finare stranden låg. Stranden där den vita sanden var så finkornig att den gnisslade som potatismjöl under fötterna.

Nu – en betongväg rakt igenom djungeln!

En av de vackraste

Jag och fotograf Sara har precis anlänt till ön, installerat oss i varsin enkel bungalow på Porn Resort på Sunset Beach, och nu går vi här och förundras över den oundvikliga utvecklingen.

Den vackra potatismjölsstranden, som nu fått namnet Pattaya Beach, är sig i alla fall lik. Ja, bortsett från alla longtailbåtar som nu ligger på rad i strandkanten, vill säga. Och det där gnisslet – nej, det vill inte riktigt infinna sig.

Men den mjuka, långgrunda bukten med sitt klarblå vatten är ändå en av de vackraste stränderna i Thailand. Trots att här numera finns betydligt fler hotell, restauranger och framför allt turister är stämningen avslappnad och vänlig.

Fjärde och sista gången

helskärm

I skuggan under ett stort casuarinaträd sitter Anita och Bengt Bolinder från Orust och spanar ut över stranden.

De har varit på Koh Lipe fyra gånger, och kan liksom jag konstatera att mycket har hänt på ön.

– Första gången vi var här duschade vi i kallvatten, och nu har vi tv på rummet, säger Bengt Bolinder, 71.

Kanske inte bara av ondo, den där utvecklingen. Men, trots det blir det här deras sista besök på ön.

– Ön har blivit lite för exploaterad för vår smak. Vi har hittat en ny ö nu, men jag säger inte vad den heter – det är en hemlighet jag inte tänker avslöja, säger Anita Bolinder, 70, med ett pillemariskt leende.

Öns egen gudfader

helskärm

Vägen ner till stranden är numera kantad av souvenirbutiker, resebyråer och massageställen, men på vägen tillbaka hittar jag i alla fall en sak som inte verkar ha förändrats.

Bakom sitt skrivbord i ena kanten av Pooh’s Bar sitter Mr Pooh, mannen som närmast kan liknas vid Koh Lipes egen gudfader. Han sitter på exakt samma ställe som sist jag var här.

Hans bar – som även fungerar som restaurang, dykcenter, internetställe, resebyrå, bageri, växlingskontor och hotell – har funnits på ön sedan 2001 och är Lipes självklara sociala mittpunkt.

Mr Pooh, Padungsak Somboon, har bott på Koh Lipe i tolv år. Han flyttade hit från Hat Yai, där han drev ett framgångsrikt företag i mobilbranschen.

Som hängiven fritidsdykare hade Pooh varit på Koh Lipe flera gånger, bland annat hjälpte hans dykklubb till att fästa permanenta ankringsbojar till öns fiskande Chao Leh-befolkning.

När hans företag gick i konkurs under den ekonomiska krisen i slutet av 90-talet bestämde han sig för att lämna stan och sitt gamla liv.

– Då fanns det bara tre resorts på ön. Jag och min fru jobbade på Lipe resort i ett par år, sedan öppnade jag Pooh’s Bar. Vi jobbade hårt, i början var baren bara en liten hydda, säger han och tittar ut över sitt nu ganska imponerande imperium.

Pooh har inte bara följt med i öns utveckling, han har gått i bräschen för den.

– Vi var först med telefon, internet, resebyrå?… det mesta.

Vägrar flytta

Men de senaste åren har det börjat gå lite för fort, tycker han.I takt med att allt fler turister kommer till ön och allt fler hotell byggs upp får den ursprungliga befolkningen, Chao Leh, mindre och mindre plats att leva på.

Koh Lipe har än så länge ingen pir där stora båtar kan lägga till. Sista biten in till ön går med longtailbåt, och så hoppas Pooh att det kommer att förbli.

– Titta på Phi-Phi, när de fick en stor pir förändrades ön väldigt snabbt och antalet turister ökade enormt.

Pooh är lite av Koh Lipes beskyddare, gudfader och goda samarit – allt i ett. Det senaste i raden av projekt för öns bästa är en kampanj för att samla skräp och göra ön mer miljövänlig.

– Det här är mitt hem nu. Jag kommer aldrig att flytta härifrån, vad som än händer med ön, säger Pooh.

Ett dilemma

Koh Lipe är en av nyheterna i vinterns charterprogram, och som en av dem som med egna ögon sett ön förändras känner jag mig lite kluven. Å ena sidan vill jag att så många som möjligt ska hinna upptäcka ön innan dess särart försvinner – men å andra sidan bidrar ju fler svenska turister till att förändringen antagligen går ännu snabbare.

Vi fortsätter vår vandring över ön, och lagom tills vi sparkar av oss flip flopsen och går ner på vår egen strand förstår vi varför den fått namnet Sunset.

När vi ser solen gå ner i havet och färga himlen alldeles röd kan jag i alla fall konstatera en sak. Just nu finns det ingen annan plats jag hellre vill vara än just här.