San Francisco i brons skugga

Om Amerika lockar men New York känns för stort – varför inte åka till västkusten istället?

San Francisco är behändigare men har allt en riktig storstad ska ha: bra shopping, mat, kultur, sevärdheter och dessutom storslagen natur in på knuten.

Golden Gate är bron som inte skulle gå att bygga.

Vattnet är för strömt, vindarna för starka och allt som oftast sveper dimbankar in och lägger sig som bomull mellan himmel och hav.

Ändå byggdes bron på bara fyra år. I 65 år har den varit en symbol för San Francisco och en given turistmagnet.

Joseph Strauss, en ingenjör från Chicago, gjorde det omöjliga möjligt.

I över hundra år hade man då drömt om en förbindelse över Golden Gate-sundet, men med strömmar på upp till 7,5 knop, de hårda vindarna och dimman så verkade det vara omöjligt. Att Strauss & Co ändå lyckades har bidragit till brons berömmelse – liksom att den länge var den längsta hängbron i världen.

Nu har Golden Gate halkat ner till sjunde plats – men vem bryr sig? Inte de tio miljoner turister som varje år kommer för att uppleva bron – och San Francisco. Det ena sköna förstärker det andra.

Det är en mäktig syn att stå vid någon av pirerna i norra delen av stan, titta bort mot Golden Gate och se en dimbank lägga sig tillrätta precis i höjd med körbanan. Bron blir ett sagoslott, med spiror som sticker rakt upp ur molnen?

Om man kommer söderifrån, åker över bron och stannar på utsiktsplatsen Vista Point är det som att titta på två olika filmer, beroende på vart man vrider huvudet.

Norrut breder böljande grönska ut sig över mjuka kullar. Söderut: San Franciscos skyline tvärsöver bukten.

När jag nyligen stod just där så drog gråvädret in över hela stan, det kom plötsligt, vällde in i bukten och förmörkade himlen söderut.

Några molntussar skingrades över vad som just då liknade en tropisk skog, med sol över trädtopparna.

Fascinationen för Golden Gate kan ligga i siffror, stål och betong. Men vad som framför allt gör denna plats magisk är samspelet med staden och naturen.

42 miljoner bilar passerar varje år

Anne Wollter (resa@aftonbladet.se)