Ta med barnen till storstaden

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-27

Familjen Isaksson har varit i mer än 20 metropoler

I ärlighetens namn – storstäder gör sig bäst utan barn. Men ibland har du inget alternativ.

Låt det inte hindra dig. En långhelg i The Big City funkar faktiskt bra även med ungarna.

Visst. Fyra dagar i New York och farmor passar barnen, medan man själv hänger runt på alla de där klubbarna. Det är toppen.

Men om nu inte farmor är villig att axla bördan så är det bara att ta med sig telningarna. Och faktum är att det inte behöver vara så dumt. New York blir väl inte riktigt samma sak, men nog kan det vara helt okej att glida över Manhattans broar i en limousin tillsammans med en sexåring.

Vi i vår familj har vid det här ­laget besökt ett 20-tal av världens riktigt stora städer tillsammans med våra barn. Oftast har det gått riktigt bra, några gånger sämre.

En fördel med att resa med barn till storstäder är att man inte behöver planera och hitta på så mycket. För de flesta barn (och vuxna) räcker det med att gå runt, titta i affärer, något museum, ta en fika och flanera vidare.

Barnen hjälper dig också att se staden från ett annat perspektiv än det vanliga. Operahuset i Sydney är just ett operahus men med en tvååring och fyraåring förvandlas huset snabbt till – en klätter­ställning.

Och så var det det där med barnvagnenÌ´1;? I Sverige har vi barnvagnsramper, hissar, nigande bussar och spärrar breda nog för att släppa igenom en pansarvagn. I städer som New York, Tokyo, Paris och London finns oftast ingenting av detta. Där ­verkar man aldrig ens tänkt tanken att kollektiv­trafik­resenärer också har småbarn. Det är på ­något sätt som om man räknar med att barn­familjen inte ska förflytta sig längre än runt det egna kvarteret.

Men övervinner man bara detta (tänk liten ­para­plyvagn och bärsele!) kan tunnel­baneresan bli ett äventyr i sig. Som på stationen Shinjuku i Tokyo där det dagligen passerar närmare en miljon personer. Hur frågar man ”Var ligger utgången?” på japanska? Och vilken utgång är den rätta? Vi går och går genom en ­underjordisk värld av varuhus, restauranger och affärer innan vi hittar rätt tåg. Väl på det sitter Lovisa i mammas knä och ser sig nyfiket runt – mellan ­sovande japanska affärsmän i kostym.

Med barnens hjälp kan du också återupptäcka din favoritstad, eller kanske få en helt ny.

Dessutom ger storstadstrippen med barnen en förevändning att se de där turist­grejorna du aldrig sett – eller som du senast såg tillsammans med dina ­egna föräldrar. Drott­ningens kronjuveler, Fri­hetsgudinnan, – Eiffeltornet, du behöver inte skämmas!

”När får vi se sfinxen? Jag vill se mumierna, nu!” Vi är på utflykt och den ­treåriga flickan i sätet bredvid oss hoppar otåligt upp och ned. Kairo är en superstad också för halvsmå barn. Det är visserligen smutsigt och trafiken är livsfarlig, men att få krypa in i Keops pyramid slår det mesta.

Många föräldrar tror att barn inte klarar museer, ruiner och slott. Men ge dem chansen – barn klarar mycket mer än du tror. Katakomberna i Paris är spännande för varje svärdsviftande femåring och riktiga slott kan ingen få för mycket av. Resan be­höver inte fyllas med artificiella sago­världar.

Hur gör man då för att få en riktigt bra storstadsweekend tillsammans med en fyraåring som tycker att det viktigaste i världen är att gunga? Svaret är enkelt: man gungar.

Men ha tålamod – till och med den mest hän­givne gungaren brukar ­vilja göra något annat efter ett tag. Gå i leksaksaffärer till exempel

?

Smartaste tipsen

Så får du ungarna att gilla storstäder

Isakssons bästa storstäder för barn

David Isaksson (resa@aftonbladet.se), Ann Keve Isaksson (resa@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln