Jisses, Jylland!

Mer familjevänligt än så här kan det inte bli

Barnen tar dagens sista dopp, medan du laddar grillen inför kvällen. I morgon ska du och en av ungarna ta en ridtur på stranden. Och dagen därpå kanske ni testar att vindsurfa.

Längs de vita, fina stränderna på Jyllands västkust blir familjesemestern precis vad du drömt om.

Jyllands västkust består av sand, sand och ännu mera sand. Ändå är inte naturen enformig. Utmed kustväg 181 ligger fiskebyarna på rad och de inkapslade fjordarna bjuder på badvänlig vattentemperatur och idealiska förhållanden för vindsurfing.

– Det känns som om man är utomlands, på riktigt, säger Marie Kennemyr från Linköping.

Gräsbevuxna kullar, så kallade klitter, bäddar in det flyktiga sandland-skapet och skyddar de små innanhaven från Nordsjövågor.

Längre in på land skymtar de vita evighetsmaskinerna – vindkraftverken.

Västkusten och vind hör ihop. Och det friska klimatet lockar massor av turister – mer eller mindre äventyrliga.

– Här är lugnt och skönt och gott om plats. Stränderna är gôrfina. Ungarna älskar det här; de bara slänger sig i, berättar Kicki Dahlström från Torsby.

Hon, maken Mikael

och barnen hyr stuga vid Ringkøbing fjord.

Just sommarstugbyarna är ett av danska västkustens charmigaste kännetecken. Som små hyddor sticker de upp

i grupper mellan klitterna.

De allra sötaste har vasstak, vitkalkade väggar och spröjsade fönster. Andra liknar mer sportstugor, men gemensamt för alla är att de har härligt stora verandor, väl lämpade för en eftermiddagsöl under parasollet och grillpartyn

i skymningen.

Vi blir inbjudna till Kicki Dahlströms familj och två värmländska kompisfamiljer som delar en rörigt hemtrevlig stuga i Hvide Sande:

– Det här är mycket billigare än att åka på charter, säger Kicki Dahlström.

För en stuga med tio sängplatser betalar familjerna cirka 10 000 kronor. Gänget stortrivs på den danska västkusten. De hyrde stuga här för första gången för två år sedan och de kommer att återvända fler gånger.

Under förra sommarens semester gjorde familjerna bland annat Legoland och åkte gokart i Esbjerg. Högt på önskelistan i år står en ridtur vid havet.

– Och så ska vi väl hinna med en utflykt till Tyskland.

Husvagnsgästerna

är också kustens trognaste vänner. Många kommer år efter år. Här finns minst ett 40-tal inbjudande, flerstjärniga campingplatser, flera med både badeland och fiskedamm.

Varje kustby av aktning har också en livlig strandgata för öl-, glass- eller matpauser. Standard är också det lokala fiskrökeriet och souvenir-butiker som säljer bärnstenssmycken, Dannebrogen på pinne och färgglada drakar.

Västkusten är väldigt familjevänlig. Efter nio på kvällen är det lugnt och fridfullt – både på campingar och inne i byarna.

Den mest uppsluppna

aftonen under vår resa bjuder de kongelige vakterna i Ringkøbing på. Plötsligt står de i givakt utanför rådhuset. Efter två knackningar i marken med varsin morgonstjärna börjar de sin väktarsång (fri översättning):

– Klockan är slagen nio! Bevara kungens hus och alla män i detta land från fiendens våld och bus.

Turister strömmar till. Snart följer ett tåg av glada människor den sjungande patrullen runt Ringkøbings kullerstensgränder.

Showen är som en blandning av vaktavlösningen vid Stockholms slott och ”Allsång på Skansen” – i miniatyr. Traditionen härstammar från 1700-talet, då vakter patrullerade natten igenom med nya verser för varje klockslag.

Nu för tiden är det frivilliga som leder vaktsången, varje kväll hela sommaren. Kvällens väktare spatserar några kvarter i taget. Rätt som det är stannar de till vid en dörr på glänt, hälsar god kväll, får varsin sup och bjuder som tack på en visa eller två vid trappen. Publiken sjunger med i de känslosamma danska folkvisorna.

Varje år

kommer tusentals vind- och vågsurfare till Jyllands västkust. Men den som tror att surfare är lika med unga killar med knälånga, blommiga shorts tar fel. Snarare är det 50-talisterna, välklädda i våtdräkter som regerar på innanhavet.

– Det är gubbar, dubbelt så gamla som jag, som är ute först. De tar med sig familjen på badsemester och får drömsurfing på köpet, säger Mårten Flø Nielsen, 25.

Han jobbar som instruktör på surfskolan i Hvide Sande.

Dagens utmaning för honom och de två andra instruktörerna består i att lotsa 25 nybörjare rätt på fjorden.

Kursen börjar med ett gapflabb. En av deltagarna (gissa vem) har tagit på sig våtdräkten bak och fram.

– Absolut viktigast för att lära sig surfa är motivationen, säger Mårten Flø Nielsen medan jag skamset springer in för att vända på mitt våtdräktsskinn.

Själv har han surfat

sedan elva års ålder och varit surflärare i tio år.

– Se alltid till att ha vinden i ryggen vid start, ta i med benen för att få upp seglet, korsa handen över bommen?

Första försöket på brädan känns ostadigt. Men med Mårtens goda råd surfar snart även jag med ett coolt leende längs strandkanten.

– Toalettstolen är en klassiker, ropar instruktören och syftar på nybörjares tendens att sära och böja benen lite för mycket.

Strax intill mig surfar Kristoffer Bergvall från Skövde. Det är hans andra dag på surfskolan.

För oss noviser räcker dagens frånlandsvind, sex meter per sekund, gott och väl.

Min sväng slutar med att jag trillar av brädan.

På en annan strand,

några mil söder-ut, skingras plötsligt molntäcket utmed kusten med vindens fart. Och sol betyder – bad!

Fem minuter senare är det allmän vallfärd ner till stranden. Sol- och vindskydd slås upp i väldig fart, frisbees svischar över våra huvuden, kompisarna från Köpenhamn monterar upp ett beachvolleynät och nere vid vattenbrynet sitter sexåringen Axel Lindé och bygger sandslott.

– Jag har begravt en manet. De är dumma, berättar han.

Kommentaren är bekant, för när svenskar ska komma på något negativt med den danska västkusten så är det möjligen de dumma brännmaneterna. Någon badkruka lär visst ha grymtat lite om vattentemperaturen också. Den ligger runt 18 grader när vi lämnar den fullproppade stranden.

5 tips om det regnar

Sofia Tillberg