Thailand - vårt andra hem

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-01-14

Från outforskat paradis till Sveriges favorit på 25 år

När RESAs Thomas Gustafsson kom till Koh Samui 1984 var Thailand det nya, outforskade och trendiga.

Nu är inte mycket sig likt – men leendena är desamma.

Följ med Thomas på en tidsresa där solen alltid stått i centrum.

Hyddorna på stranden har ersatts av hotell. Där kokosodlingen fanns ligger nu ett stort samhälle.

Det finns elektricitet och kaffe, till och med svensk mat, och discomusiken dånar dygnet runt.

Thailand har blivit ett annat land. Min paradisö har utplånats.

Blandade känslor

Jag återvänder till Thailand med blandade känslor, medveten om att det är svårt att möta en ungdomsförälskelse och hoppas att kärlek ska uppstå igen.

Det har gått ett kvarts sekel sedan jag var här senast. Thailand har under denna tid blivit en av världens populäraste turistländer. Hundratusentals svenskar åker varje år på semester till ”Leendenas land”, som Thailand numera allmänt kallas.

Hur gick denna förvandling till? Finns något kvar av det gamla? Och varför ler alltid thailändare?

Hade bara tänkt passera

Året var 1984 när jag kom till Thailand första gången. Jag var en 23-årig student och frilansjournalist ute på ett halvårs rundresa genom Asien.

Egentligen hade jag bara tänkt passera. Det fanns ju så många andra länder att upptäcka. Men månaderna gick. Jag fastnade för Thailand. Varför minns jag inte riktigt.

Fuktigt och skitigt

Jag letar fram min gamla dagbok och läser mina första intryck för att försöka finna ett svar:

”Fuktigt. Skitig luft, varmt och kladdigt. Bangkok är en totalt oplanerad stad. Överallt små butiker överfyllda med varor. Vagnar med kvinnor som säljer sina stekta och kokta grönsaker. Det myllrande gatulivets mångfald. Intensivt och ljudrikt. Alla dessa människor som ler mot mig.

Jag kryssar mellan skoputsarna, lottförsäljarna, tiggarna med sina tiggarskålar, poliserna med sina stora revolvrar och överallt denna vilda obarmhärtiga trafik, helt inställd på bilens rätt över fotgängarna. Bangkok är ett starkt möte med Asien.”

Tiggarna borta

I början av 1980-talet var Bangkok en fascinerande stad, helt olik allt jag tidigare sett. Gatorna är förstås fortfarande igenproppade. Folklivet lika intensivt. Vita skjortor och slipsar rusar framåt mot nya möten med mobiltelefonen klistrad mot örat. Men det är mer ordning och mer organiserat.

Ingen sitter längre på huk i gathörnen. Det finns stolar. Tiggarna med sina skålar är borta. Alla tuktuks som jagade varandra nerför gatorna som ilskna bålgetingar är försvunna. Överallt finns skyltar på engelska och i de stora affärscentren som inte fanns förra gången är utbudet detsamma som i butikerna i Stockholm eller New York.

Men en båtresa nerför Chao Phraya-floden är fortfarande en upplevelse. Maten lika läcker. Bangkok har blivit en del av den globaliserade världen. Men den thailändska identiteten är lika stark som förr. Fortfarande ler också alla människor som man möter. Bangkok är ett starkt möte med Asien. Nu också.

Kungen på väggen

Förra gången bodde jag på ett litet familjehotell som låg nere i centrum i närheten av Khao San Road, som då var en lugn gata. Hotellet var rent, trevlig och billigt. Det obligatoriska porträttet av kungen hängde på väggen. Folk kom och gick, familjens mamma fanns inne i köket bakom sina kastruller.

Mina dagar fylldes med långa vandringar genom staden, jag gick genom de kinesiska kvarteren, jag besökte templen, imponerades av den liggande Buddhan i Wat Pho, drog in alla lukter på marknaderna och jag åkte båt längs Chao Phraya-floden.

Vi blev vänner

Sonen i familjen talade engelska och vi blev snart vänner. Mellan mina upptäcktsfärder satt vi utanför hotellet på var sin stol och samtalade. Min nya vän berättade om sina drömmar och gav mig sin bild av Thailand. Jag berättade om hur det såg ut i Europa och vad jag hoppades av framtiden.

Thailand var då inne i en brytningstid. De blodiga krigen i grannländerna hade tagit slut och sedan även den thailändska kommunistiska gerillan gett upp 1980 hade säkerheten återvänt till området. Vi kunde naturligtvis inte ana vad som skulle ske. Men stabiliteten skulle lägga grunden för den enorma ekonomiska tillväxt som Thailand skulle uppleva de kommande decennierna.

På jakt efter en strand

Förra gången lämnade jag efter en tid Bangkoks myller och tog bussen söderut i jakt på en strand. Jag hade valt mellan Phuket och Koh Samui. Slumpen och mitt resesällskap gjorde att det blev Koh Samui. I anteckningsboken läser jag mina första noteringar:

”Båten la till och en kokospalmsbevuxen tropisk paradisö välkomnade oss. Vi tog en jeep in till byns centrum. Två gator kantade av hus. Vi stannade inte länge utan åkte snabbt vidare mot stranden. Ön var större än jag anade. Öde stränder. Jag kände genast: här kommer jag att trivas.”

15 kronor natten

Efter tre månaders kringflackande genom Asien och en hektisk tid i Bangkok ville jag bara vila och ta det lugnt. Jag hamnade därför på Lamai, en strand på öns östra sida som var helt kantad av kokospalmer. Jag hyrde en enkel hydda på stranden. Ägaren till hyddorna hade ett skjul längre in i kokosodlingen där det fanns ett kök och en liten restaurang. Priset per natt var 15 kronor. Maten enkel och fantastiskt god.

Allt förändrat

När jag nu återvänder till Koh Samui tillsammans med fotografen Mikael Gustavsen är allt förändrat. Då bodde ett tjugotal unga västerländ

ska lågbudgetresenärer längs stranden på Lamai. Nu finns här en stor turistort. Vid Chaweng som då var en verklig ödestrand finns ett ännu större samhälle.

Att en storstad som Bangkok utvecklas och förändras är självklart. I den globaliserade världen är det omöjligt att undvika.

På en ö syns förändringarna desto mer.

Ännu exotiskt

Jag går längs stranden och studerar turister. När jag kom hit första gången för ett kvarts sekel sedan var Thailand fortfarande ett exotiskt och främmande land dit massturismen ännu inte hittat.

Några år tidigare hade det unga brittiska paret Tony och Maureen Wheeler samlat sina anteckningar från sin första långresa och resultatet blev guideboken som kom ut på det egna förlaget Lonely Planet. När jag kom till Thailand hade den första vågen av ryggsäcksresenärer startat med ungdomar som reste runt med deras guidebok som vägvisare.

Känt för sexturismen

Men för den breda allmänheten var Thailand vid denna tid framför allt känt för sin sexturism. Det ansågs länge till och med lite skamligt att ha besökt Thailand.

Men på öarna i söder fanns inga go-go-barer eller ladyboys eller för den delen, sexturister. Där fanns bara kokosfält och stränder.

Flygplatsen i Phuket var starten

Thailands stora turistrevolution inleddes av unga lågbudgetresenärer, men det var när flygplatser anlades på Phuket, Koh Samui och Krabi massturismen kom till öarna.

Att åka till en paradisö från Bangkok tar nu bara 45 minuter och det går till och med att flyga direkt från Europa.

På fälten där det förr växte kokosnötter har i dag stora turistorter vuxit fram. Det finns hundratals restauranger av alla sorter, till och med svenska, och mängder med barer, kaféer och butiker som har öppet dygnet runt. De smala gatorna är fyllda med turister från alla nationaliteter. Musiken dånar från bargatorna där sexhandeln förvandlats till en turistattraktion.

Stranden kvar - mycket är förlåtet

Men stranden är kvar. Lika vacker, lugn och skön som tidigare. Det gör att jag förlåter mycket.

”Politiken i Thailand är komplicerad men samtidigt intressant då den innehåller så många möjligheter. Allt kan hända. Hur ser framtiden ut? Jag förstår inte heller alla dessa leenden. Varför ler alltid alla?”

Så skrev jag första gången jag var i Thailand. Nu vill jag söka svar på mina gamla frågor.

Religionen bromsar inte thailändarna

När jag kom till Thailand förra gången hade jag läst på om buddhismen som har ett så starkt grepp om thai ländarna. Religionen pekas ofta ut som ansvarig för de djupa sociala orättvisor som finns i landet. Buddhismen predikar att livets lott är ett straff eller belöning för gärningarna man utfört i ett tidigare liv. Buddhismen sägs därför hålla folket kvar på den plats där de föds.

Men jag behövde inte vara speciellt länge i landet innan jag märkte att religionen inte bromsade thailändarna. Samhället genomsyrades av en helt annan energi än vad som fanns hemma i Sverige. Alla arbetade för att få det bättre. Thailand var en tiger på väg att ta sitt språng.

Tagit språnget

Nu, ett kvarts sekel senare har Thailand redan tagit språnget. Den enorma tillväxten har visserligen övergått i ett nytt känsligare skede som en följd av lågkonjunkturen. Samtidigt har välståndet som skapades under högkonjunkturen inte fördelats rättvist och skillnaderna mellan rika och fattiga är större i dag än de var vid början av 1980-talet. Korruptionen är lika utbredd.

Vid förra besöket hade militären ett starkt grepp om landet. Så är det fortfarande. Militären kontrollerar utvecklingen och politiken.

Sociala spänningar

De sociala spänningarna som finns i landet hålls visserligen tillbaka av militärens kontroll. Men kampen mellan ”rödskjortor” och gulskjortor”, mellan militär och reformvilliga politiker, riskerar att blossa upp till en blodig konflikt den dag kungen försvinner. Det är kungen som är Thailands garant för stabilitet.

Kungen respekteras av alla.

Det thailändska finns kvar

Efter några dagar på Koh Samui börjar jag upptäcka att det thailändska finns kvar även här bakom den snabbt uppslängda turistfasaden.

Här finns den gamla fisk- och skaldjursrestaurangen som vägrar modernisera och bygga ut skylten med text på tyska. Här finns kickboxningsklubben med sin entusiastiske tränare som tar hand om traktens ungdomar varje morgon. Här finns alla thailändare som lyckats skapa en vardag mitt i turistvimlet. Munkarna finns på sina kloster. Familjen och kungen har kvar sin starka och centrala plats.

I historieböckerna kan man läsa att Thailand aldrig varit en koloni. Thai ländarna tror själva att den thailändska självkänslan har sin förklaring i det faktum att de aldrig varit koloniserade.

Men alla dessa leenden överallt?

Leendernas land

Innan massturismen svepte in hade ännu ingen börjat kalla Thailand för Leendernas land. Ingen använde över huvud taget denna benämning första gången jag reste runt i landet.

Däremot märkte jag förstås redan då att thaländarna nästan alltid hade ett leende på läpparna.

Jag fick också veta att thailändare inte bara bara ler när de visar glädje. Olycksoffer på bilder i de thailändska tidningarna och brottslingarna som dras iväg av polisen ler till exempel mot kameran.

Nu får jag också lära mig att ett thailändsk leende kan vara tacksamt, generat, roat, förlåtande, argt, undvikande eller tveksamt.

När jag lämnar Thailand denna gång är jag säker på att jag snart ska komma tillbaka. Jag vill veta mer om vad som döljer sig bakom leendet.

Thomas Gustafsson

Följ ämnen i artikeln