En sovplats på havets botten

I Key Largo, Florida, kan du bo på ett undervattenshotell

-Ring när du börjar bli hungrig, så kommer jag ner med hummern, ropar hotellchefen Rick Ford.

Han trycker in luftmunstycket och försvinner ut i det grönskimrande vattnet.

Jag har just checkat in på Jules" Undersea Lodge, ett hotell på åtta meters djup på Atlantens botten.

helskärm

Vi befinner oss i Key Largo i södra Florida, vid en undanskymd och fridfull bukt där mangroveträden bildar en kompakt grönska.

Ner till Jules" Undersea Lodge, detta märkliga hotell som ligger på botten av denna bukt, finns ingen torr och bekväm väg. Det enda som förbinder undervattenshotellet med ytan är luftslangar och kablar för el och telefon. För att komma in och ut är det dykning med lufttuber som gäller. Jules" Undersea Lodge var till nyligen ett undervattens-laboratorium för forskare.

På en träbrygga i den lilla lagunen packar hotellchefen Rick Ford mina tillhörigheter i en vattentät plastportfölj som han fäster en tyngd i för att väskan inte ska flyta.

När utrustningen är på och luften kontrollerad för sista gången, sjunker vi ned under ytan och simmar mot åtta meters djup. Havet är klart och små stim av gråskimrande och blå fiskar pilar förbi oss när vi tar oss mot djupet.

Framför mig, några meter ovanför botten, skönjer jag konturerna av en jättelik plåtlåda, täckt med musslor, ostron och tvättsvampar. Det här ser inte ut som någonting jag sett förut.

Byggnaden har flera stora runda fönster men någon ingång kan jag inte se. Först när hotellchefen Rick Ford pekar mot hotellets undersida förstår jag att ingången finns under byggnaden som flyter ungefär en och en halv meter ovanför botten.

Vi simmar under och upp genom en rektangulär öppning i plåten ovanför oss. När jag sticker upp huvudet i öppningen kan jag andas luft igen i det som är slussen mellan hotellet och havet.

Efter att hotellchefen tagit min middagsbeställning och försvunnit ut i vattnet igen, krånglar jag mig ur våtdräkten och tar en lång het dusch i slussrummet.

Undervattenshotellet visar sig vara ganska litet. I mitten finns luftslussen, här bubblar och pyser frisk, komprimerad, luft in, använd luft pressas ut. Här finns två små sovrum, var och ett med bad och panoramafönster mot havet. Här inne råder lugnet och tystnaden. Utanför fönstren simmar stora färggranna fiskar. På andra sidan luftslussen hittar jag ett kök med ett välmatat kylskåp, telefon och video.

Jag drar ut videolådan: "Hajen" 1 och 2, "Avgrunden", "Det stora blå", och otaliga Jacques Costeau- och dykfilmer.

Efter några timmars meditativt blickande ut genom köksfönstret ringer jag till Rick Ford och ytan. En stund senare hörs pysljud från luftslussen, hotellchefen har kommit med min middag. Den närmaste halvtimmen tillbringar han i köket, gnolande och småpratande framför grytorna tills soppan, salladen och hummern är färdiglagade.

Jag undrar om det ingår room service: får jag ringa efter pizza om jag blir hungrig senare i kväll?

-Visst, svarar Rick Ford.

Utanför faller kvällen fridfull och tyst. Inga fiskar syns längre utanför fönstren, bara några stråk av månljus. Jag är ensam i hotellet denna natt och inser att här borde man ha sällskap. Jag är torr, varm och mätt och njuter av tystnaden, men har ingen att dela denna märkliga upplevelse med.

Det blir en videokväll och vila i sängen, som förstås har lakan med fiskmotiv. Jag känner mig aldrig instängd, men så har jag inte heller några tendenser till sådan oro. Jag vet redan att om något skulle hända finns luft för sex personer i elva timmar i undervattenshotellet.

Den som lockas av detta udda äventyr och vill bo på havets botten bör inte dröja för länge. Undervattenshotellet i Key Largo för en ständig kamp mot rosten. Inom tio år, räknar man med, kommer rosten att ha vunnit och hotellet måste slå igen.

Fakta/Jules Undersea Lodge

Lisen Forsberg (resa@aftonbladet.se)