Konsten att resa ”lätt packad”

helskärm

I slutet av 1990-talet jobbade journalistkompisen som redigerare på en landsortstidning. När hon fick in en notis om att resebranschen infört ytterligare restriktioner på bagagevikt satte hon den ofrivilligt fyndiga rubriken ”Dags att resa lätt packad” ??Hon insåg sitt misstag först dagen därpå när kollegorna skrattade åt hennes fåniga rubbe, som mer lät som man borde börja flyga lite småfull. (Det är för övrigt påfallande många som tycks ha nappat på hennes förslag.)

Resenärer kan delas in i två typer. De som packar precis allt inför utlandsresan: bikini, täckjacka, handdukar (ifall det inte finns på hotellet), hårborttagningsmedel, svenskt bryggkaffe (som ska bryggas i vad?) och allergimediciner (inte för att man någonsin varit allergisk, men man kan ju aldrig veta).

Några bekanta gick så långt att de packade ner såpa och kökssvamp ifall det inte fanns på turistorten och städningen inte var till

belåtenhet.

Sen har vi den totala motpolen: de som reser ”lätt packade”.

Man ägnar timmar åt att fixa den optimala packningen; skynkelfria kläder som funkar både till strandhäng och fest, miniförpackningar (den högsta vinsten är att hitta en liten flaska med shampo, balsam och duschtvål i ett) och lagom tunna böcker.

Båda grupperna har något småkomiskt över sig.

Som en ur backpackergenerationen tillhör jag helt klart den sistnämnda kategorin.

I mina kretsar fick man respekt om man hade rest Asien runt enbart med en Kånken på ryggen.

Tyvärr havererade den i detalj planerade packningen totalt om man så köpte en enda skjorta, så vi kom aldrig hem med en enda minnessak.

Det är lustigt att just denna grupp, som gärna sover i enkla hyddor och tycker att en middag utomlands ska kosta högst tre kronor är redo att lägga ner hur mycket pengar som helst på svindyra, smarta reseprylar.

Vi snackar sovsäckar som kan bli så små att de i stort sett får plats i din näsborre, axelväskor som kan göras om till brickor och reseplånböcker (?). En äkta packningsminimalist kan förledas att köpa ett resestrykjärn, trots att hon/han stryker högst en gång per år. Paradoxalt nog blir slutsumman för alla dessa jättepraktiska ”måsten” på resan långt högre än om du tog med dig dina vanliga plånböcker, täcken och strykjärn och i stället betalade straffavgiften för bagageövervikt.

Ja, jag vet att det finns ett värde i att slippa bära tungt, men ändå.

När familjen var i Mexiko bodde vi i samma by som en globetrotter som tagit sin packning på alltför stort allvar. Stolt förevisade han; två t-tröjor, en skjorta, en tunn pocket (han bytte då och då), ett par shorts, en minihandduk, ett par flip-flops, kalsonger, en tunn cardigan, silvertejp, en armékniv och lite hygienartiklar i småförpackningar. Allt noga ihoprullat och hoppressat i en datorväska. För att få det att gå ihop reste han mellan destinationerna iklädd jeans, tröja, kängor och vindjacka (oavsett om det var 40 grader eller inte).

Grattis, du vann. Men hur roligt har? du?

Ur mejlboxen:

Hej Terri!

Tro det eller ej, men Malmö Aviation har varma handdukar på sina flygningar. Flög Stockholm–Göteborg och då fick jag till min förvåning en varm handduk. Ha en bra dag!

Tusen tack för tipset! Då får jag väl ta en flygtur till Malmö eller Göteborg när suget efter varma, fuktiga frottéhanddukar blir för stort.