Hemingway-land lockar med natur

Key West har träsk, hajar, delfiner

Key West – bara ett stenkast från Kuba och USA:s sydligaste stad – förknippas mest med Ernest Hemingway. Och visst lockar han många att komma hit.

Men Key West har så mycket mer, framför allt hänförande naturupplevelser.

  Det är ganska långt ut till Mule Key och mangroveträsken väster om Key West.

Men kapten Vicki på The Imp III transporterar gärna oss och våra kajaker från Cayo Caribe ut till Fivemile creek, en slingrande vattenväg genom igenväxta mangroveträsk. Med lite tajmning är man tillbaks i hamn vid solnedgången, och då ska man inte missa gatuteatern vid Mallory square.

Hemingway skulle säkert ha uppskattat eldslukarna, jonglörerna och utbrytarkonungen. Med solnedgången som fond blir det en riktigt bra och vacker föreställning. Rekommenderas!

Även baren Sloppy Joe’s rekommenderas. Den var visserligen inte Hemingways originalhak, men har ett sanslöst ös. Det ursprungliga stället var för litet för att svälja alla ditresta fans, så det nuvarande större byggdes. Vill man vara riktigt äkta går man bara över Duval street och hamnar på Captain Tonys, där Hemingway verkligen hängde. Genuint, men inte lika ösigt.

Fivemile creek är en blott 1,5 kilometer lång, otroligt smal och slingrande vattenväg som passerar genom mangroveträsket. Träsket är så tätt att man inte kan forcera det, men bildar en fristad för ibis, häger och ett otal småfåglar.

Så här långt söderut hindrar det salta vattnet krokodilerna att etablera sig, det känns skönt att veta när man glider fram i en öppen kajak 20 centimeter över vattenytan. Norrut, i nationalparken Everglades på fastlandet, är krokodilerna däremot talrika och varje år förolyckas alltid någon oförsiktigt turist. De farligaste djuren här i Fivemile creek är en och annan mygga.

Ett bad vid Tarpoon creek utmed gamla Key West-vägen känns skönt innan man äntrar guiden Martys gamla svettiga Merca på väg mot dagens sista startplats. Härifrån är det inte långt ut till ”Little Knock’emdown” (!) och Sierra nature observancy, där vi ska övernatta.

Detta tre våningar höga öppna pålhus mitt ute i träsket erbjuder inte bara en fantastisk utsikt utan även ett speciellt boende. Egentligen är det en finansman från Miami som äger stället, kommer man hit med Marty får man bo över.

Med solceller på taket och vattencistern är stället helt självförsörjande. En gammal brunn skvallrar om tidigare kulturer.

Djurlivet är digert, och en fisketur innan godnatt kan vara en fin avslutning på en lång, intensiv dag.

En sovmorgon och en långbrunch i skuggan läker såren. Under dagens hetaste timmar bjuder pålhuset och lövverket svalka, men framåt eftermiddagen är det lagom att paddla tillbaka till bilen.

Uppe på US 1 svänger Marty höger hem mot Key West. Men eftersom klockan bara är fem på eftermiddagen rekommenderas en solnedgångspaddeltur med Jim Mooney.

Mangrove kayak tours ligger på ön Islamorada, ett avstamp direkt ut i det vilda träsket. Fåglar tjattrar som vanligt och hägrar lyfter majestätiskt över vattenytan. Hajar och rockor glider omkring i det halvmeterdjupa vattnet, där jag tyst och ödmjukt glider fram mellan mangroveträden och spanar efter bogvattnet som bildas ovanför sköterskehajarnas ryggfena.

I det grunda vattnet är man förskonad från snabba motorbåtar som annars är så vanliga här nere och det är faktiskt väldigt få som paddlar kajak i dessa vatten.

När solen trillat ned i spat vid horisonten faller mörkret snabbt. Och i mörkret gäller det att se upp för hemvändande ”Miami Vice-motorbåtar” på hemvägen.

Kvällen avslutas på en uteservering. Över en iskall Miller eller Schlitz är det lätt att förstå Jims skämt:

– What’s the similarity between American light beer and making love in a kayak?

– It’s fucking close to water!

Mats Olofsson (resa@aftonbladet.se)