"Bara på MFF det går att ställa det kravet"
Bättre tändvätska blir det inte för Helsingborg.
De kan vinna årets andra Skånederby, på bortamark, och om inte spela SM-guldet ur Malmö FF:s händer, så åtminstone minska värsta rivalens guldchans.
Lät det ödesmättat?
Ändå bara en av många vinklar som kan målas upp för att beskriva betydelsen av kvällens Skånederby.
Helsingborg har ju en egen tabellstrid att utkämpa, den om kvalplatsen. Vikten av tre egna poäng i dag ska inte underskattas.
Vi kan prata REVANSCHEN också: HIF vann vårderbyt på Olympia med 2-1, klart att det skulle vara jobbigt för MFF att inte bara tappa (avgörande?) mark i guldduellen med IFK Norrköping utan även summera 2016 som ett år med två derbyförluster (tre om man räknar cupfiaskot mot Landskrona).
Ändå tror jag att det är lite skillnad på Skånederbyn och till exempel Stockholmsderbyn. Hårddraget: För Skånelagen handlar det om att vinna allsvenskan, i Stockholm om att vinna derbyn.
Stockholm släpar efter
Runt Djurgården snackas det till exempel mer om att det är fem år sedan de vann ett derby än att det är tio år sedan de vann allsvenskan. I Hammarby pratas det mig veterligen överhuvudtaget inte om att vinna allsvenskan trots seriens största publik. AIK, som har vunnit publikligan hela 39 gånger i allsvenskans historia, har länge haft en topp tre-målsättning.
Just nu är det inte rimligt att kräva mer av Stockholmslagen men i ett historiskt perspektiv är det mer anmärkningsvärt.
Jag skrev en krönika på det här temat på sportbladet.se i fredags som blev omdiskuterad.
Att huvudstaden släpar efter historiskt är en underlagsfråga, menade någon: Grusplaner i Stockholm kontra gräsplaner i Malmö och Göteborg.
Några menade att min uträkning med 13 allsvenska guld var felaktig men det framgick av texten att jag räknade sedan allsvenskan startade, säsongen 1924/25. Hur man än räknar ligger Stockholmsklubbarna i lä.
Hade någon platsat i MFF?
Ytterligare andra poängterade att Stefan Rehn borde nämnts som stockholmare i VM-truppen 1994, och jag ger dem rätt men vill tillägga att Rehns skicklighet inom området ordvitsar gör att han känns som en göteborgare också.
Många höll med om den större grundfrågan, och hävdar att det stora problemet är att politikerna i Stockholm inte begriper fotboll.
Huruvida politikerna Skåne förstår sig på fotboll får vi reda ut en annan gång men i veckan stod det klart att kommunen släpper loss de 7,9 miljoner kronor som HIF haft innestående sedan försäljningen av träningsanläggningen intill Olympia = ekonomin räddad.
Ska Helsingborg rädda allsvenskt kontrakt, utan att tvingas till ett ovisst kvalspel, är seger i kväll en god början.
– En match där hjältar skapas, säger managern Henke Larsson men på papperet är det inte mycket som talar för att Helsingborg kan besegra Malmö igen.
Jag undrar om någon HIF-spelare hade platsat på andra planhalvan? "Surprise" Ralani och Peter Larsson, kanske. Jordan Larsson istället för Alexander Jeremejeff? Det är inte många, hur som helst.
Kan kräva ett guld
MFF har tunga skadeproblem men bör ändå ha en truppbredd som gör att de besegrar ett lag på kvalplats, derby eller inte.
Ansvaret vid en eventuell förlust bör annars landa på sportchefen Daniel Anderssons bord (han kan möjligen skylla vidare på att styrelsens ekonomiska ramar begränsat honom). Men om MFF inte vinner guld i år har han inte använt pengarna på bästa sätt.
Jag menar inte att Anderssons ska avgå, absolut inte, jag menar bara att om MFF tappar guldet i år kan svaret på frågan: ”Varför vann inte superrika Malmö guld?” bäst besvaras med ”De satte inte ihop en trupp bra och bred nog trots att de hade pengar till det”.
I år finns det ingen annan allsvensk organisation det går att ställa sådana krav på.