Knäcktes av pressen – så hittade han glädjen
Uppdaterad 2017-04-25 | Publicerad 2017-04-24
STOCKHOLM. Han var en av Sveriges mest lovande tennisspelare och det stora genombrottet väntade runt hörnet.
Men när livet borde ha varit underbart blev det istället en mardröm.
Daniel Windahl, 20, knäcktes av pressen.
I stället fann han glädjen i en helt annan sport.
Daniel Windahl är en annorlunda idrottshistoria. En historia som är både gripande och lärorik och som vittnar om att proffslivet kan vara något helt annat än det vi föreställer oss.
Han vigde hela sin ungdom åt att försöka bli en av världens bästa tennisspelare. Under hela tonårstiden tillhörde han våra mest lovande spelare, tillsammans med Elias Ymer.
De båda möttes i en rad SM-finaler och tanken var att de tillsammans skulle nå världstoppen.
DC-spel mot Ryssland
Som bäst var Daniel Windahl 820 på världsrankingen och för bara ett år sedan fick han chansen att spela Davis Cup mot Ryssland.
Genombrottet låg runt hörnet, samtidigt mådde han bara sämre och sämre.
- Egentligen började det redan i 17-årsåldern. Man var väldigt mycket själv. Reste själv, åt själv, tränade själv. Jag utvecklade en depression som blev väldigt djup. Det var väldigt svårt den perioden, säger han.
När depressionen så småningom ebbade ut började han satsa mer på tennisen igen. Men märkte att han snabbt hamnade i samma onda cirkel.
- Jag hade höga förväntningar på mig själv. Men det var höga förväntningar från alla håll: från förbundet och från tränare. Jag utvecklade en panik och en stress på banan, säger han.
Windahl kände att han skulle vinna varenda match. Allt annat var ett fiasko. En tuff värld att leva i för en 18-åring.
Hot från spelsyndikat
Han fick även uppleva den riktigt smutsiga baksidan av tenniscirkusen, med spelsyndikat som till och med ledde fram till hot.
- Det räckte med att man gjorde en plattmatch, så kom det hot-sms. Faktiskt till och med dödshot. Det var från såna som hade spelat stora pengar på att man skulle vinna.
Spelsyndikaten är ett stort problem för många sporter, kanske främst tennisen. De siktar in sig på spelare just under ATP-touren, där prispengarna inte är lika stora. De försöker (och lyckas ofta) muta spelare för att säkra sina insatser.
Windahl fick även uppleva det.
- Jag hade varit mångmiljonär om jag hade tackat ja till alla erbjudanden som jag fått. Jag känner också sådana som nappade. Och jag har faktiskt varit med om motsatsen: att en motståndare lade sig mot mig. Jag hade ingen aning om det då, men han åkte fast och blev avstängd i sju år.
Var hände detta?
- Det var under en future-turnering i Polen. Jag vet att många spelare har hoppat på det där, men sen är dom fast. Har du tackat ja en gång kan du inte kliva av sedan. För då hotar de dig att avslöja allt. Du är i klorna på dem.
Windahl säger att hoten kom via Facebook, men även via vanliga SMS.
- Jag är känslig för sånt. Man försöker sålla bort sån skit, men man började också fundera på om det verkligen var värt allt, bara för att få spela tennis. Såna tankar hade jag varje dag.
Förlorade för att slippa spela
Till det kom den ständiga pressen att lyckas.
- Jag kände press på mig varenda boll. Och det tar hårt på en. Visst, folk vet att det är tufft inom tennisen, men jag undrar om de verkligen vet hur tufft.
Han berättar att det till sist gick så långt att han började förlora med flit. Bara för att få slippa spela.
- Jag gav bort både tävlingar och träningar för att få slippa ångesten och åka därifrån.
Daniel kommer från en riktig tennisfamilj. Hans pappa Jörgen var på 80-talet så högt som 107 på världsrankingen.
Har du haft hjälp av honom när det var som jobbigast?
- Absolut. Vi pratar om allt i min familj. Han förstår ju vad jag gick igenom. Samtidigt är beslutet helt och hållet mitt hur jag ska göra med tennisen. Nu tog jag beslutet att steppa ner satsningen och det är ju ingenting han kan göra något åt.
Blev han besviken?
- Det vet jag inte. Så länge jag trivs så är han glad. Samtidigt känner man: jag har satsat 16 årpå tennisen. Ska jag bara spola bort det? Så mycket tid man lagt ner. Så många som investerat i mig. Det är spridda tankar, men jag känner ändå att jag gjort rätt val.
Hittade glädje i padeln
Och valet bestod i att helt enkelt börja satsa på padel istället. En sport som han de senare åren mest haft som en rolig hobby.
Han säger att den sporten gett honom all den glädje han saknade inom tennisen.
- Padeln blev en räddning på en ond cirkel. Äntligen tyckte jag det var kul igen. Hela atmosfären är så härlig. I padelvärlden är 98 procent trevliga. Så är det verkligen inte inom tennisen. Dessutom är det ett lagspel och jag har nog alltid varit en lagspelare. Jag trivs bäst då.
Daniel Windahl flyttade i januari till Stockholm där han arbetar som padelinstruktör på PDL i
Frihamnen. Han driver både padelskola och ger privatlektioner.
- Just nu är livet härligt. Min flickvän började plugga till fysioterapeut i Uppsala så vi har blivit sambos i Sollentuna.
Siktar på padellandslaget
Och satsningen på padeln blir allt mer seriös. I Stockholm tränar han bland annat med Jonas Björkman och Olof Mellberg.
- Målet är helt klart landslaget. Och att även prestera bra där.
Du är inte rädd att du ska börja känna samma press inom padeln som du gjorde inom tennisen?
- Skillnaden är ju att du alltid tävlar som ett par i padel. Du förlorar och vinner som ett par.
Det är lättare att fightas då. Sedan är stämningen så mycket härligare i padel. Gör du ett bra slag får du en klapp på axeln av motståndaren. I tennisen skrek han istället ”vilken jävla tur du har!”.
- Men visst, det kommer säkert komma till en punkt när jag även här har press och förväntningar. Så är det ju om man vill prestera. Men i tennisen blev det för mycket. Jag förbereder mig mentalt för att klara av det. Jag har några knep.
En viktig detalj är de nästan dagliga samtalen med den mentala coachen Jörgen Jensen i Stockholm.
- Vi har jättebra kontakt och pratar om allt. Vi tar upp de problem som finns, men även glädje. Vi försöker synas face to face, men är jag iväg på tävlingar så hörs vi via telefonen.
Hur är din relation till tennisen i dag?
- Jag håller igång den. Jag tränade faktiskt nyligen med Elias Ymer. Vi har rest tillsammans sedan vi var tov år och är liksom vänner för livet. Men padeln är prio 1 för mig nu. Och det känns väldigt skönt att ha tagit det beslutet.
Men Elias och hans bror Mikael har inte känt det du upplevt?
- Nej, de lever tennis och andas tennis. Det är en fördel de har. De tycker om tennisen så mycket. Men det är lite den känslan jag har för padel nu. Jag skulle kunna diskutera det i timmar.