Fagerlund: Liverpool och Arsenal jublar
En blank, tom blick säger mer än tusen ord.
Det är inte många gånger Erling Haaland står handfallen.
I dag var en sådan där dag när bollen inte ville in, samtidigt som Chelsea vägrade att vika ned sig.
Det förlösande jublet från Rodri när kvitteringsmålet slutligen kom vittnade om hur långt inne det hade suttit, hur mycket det kan visa sig vara värt.
Inte för att Manchester City inte hade skapat chanser tidigare i matchen. Ju längre tillställningen led, desto mer tycktes Erling Haalands sikte helt enkelt vara fel inställt just i dag, medan Chelseas självförtroende växte för varje boll som flög över ribban.
Detta var inte samma sorts galenskap som lagen påvisade i det svängiga 4–4-mötet på Stamford Bridge ett par månader tidigare.
Däremot agerade Chelsea imponerande resolut, ihop med ett stort mod i det offensiva spelet.
Det var en underhållande batalj, ett tecken på att Mauricio Pochettinos unga gäng möjligen kan ställa till det för ett skadedrabbat Liverpool i nästa helgs ligacupfinal.
En missräkning för Manchester City? Haalands blanka, tomma blick efter slutsignal talade sitt tydliga språk.
Gissningsvis kommer norrmannen gräma sig enormt kommande dagar, kanske till och med veckor. Han är medveten om att han kan betydligt bättre än så här.
Överlevnad minut för minut
Möten med Manchester City räknas inte i halvlekar eller perioder.
Det handlar snarare om att överleva från minut till minut, att hela tiden vara vaksam på vad Kevin de Bruyne sysslar med eller var Haaland befinner sig i straffområdet.
Problemet, för Manchester Citys del, var att de inte heller tilläts slappna av denna lördagskväll. Allra minst Pep Guardiola, som sällan lutade sig tillbaka i sitt vadderade säte.
Redan under sina första månader i Premier League ringade Guardiola in särskilt en nyckel till framgång: Värdet av att vinna andrabollar.
Kanske var det därför Chelseas ledningsmål framkallade sådant raseri från tränaren, ett frustrerat vrål rakt ut i etern.
Under första halvleken misslyckades hans lag med att förhindra omställningar vid upprepade tillfällen.
Om det inte vore för att två av tre spelare i Chelseas anfallslinje tenderar att snubbla på sina egna fötter i avgörande lägen, hade baklängesmålet förmodligen kommit tidigare (och möjligen en utökning efter pausvilan).
Med det sagt fanns det mycket positivt att lyfta kring ledningsmålet, från Nicolas Jacksons förarbete till hur Raheem Sterling skickligt räddade upp sin mediokra förstatouch och firade lågmält inför sina gamla supportrar.
Dessutom var det mer uppseendeväckande att Manchester City bara lyckades göra ett mål, trots ett förväntat målsnitt på hela 2,91 (kontra Chelseas 1,58).
Inte vägs ände men...
Cole Palmer, mötets huvudperson på förhand, tackade de tillresta anhängarna med ett – nästan helt brett – leende.
Att tappa ledningen i 83:e minuten må vara surt för Chelsea, men totalt sett är det en fin poäng att ta med sig hem till London. Mittbackarna Axel Disasi och Levi Colwill förtjänar varsin klapp på axeln för sitt hårda arbete och Conor Gallagher och Enzo Fernandez för sitt outtröttliga jagande.
För Manchester City är detta inte vägs ände, även om två förlorade poäng lätt kan kännas som tio i ett tajt titelrace.
Troligen saknade laget John Stones och Bernardo Silva (som hoppade in i 64:e minuten) från start, två tekniska spelare som gör skillnad.
Trots att magin slutligen visade sig genom Rodris 1–1-mål, fattades en gnutta kvalitet. Det lär inte ske många gånger denna vår, men när det väl händer jublar givetvis Liverpool och Arsenal allra högst.
