Fagerlund: Arsenals smäll värst efter VM
LONDON. Från bussparad genom hundratusentals euforiska argentinare till helig Boxing Day-fotboll på de gråmulna brittiska öarna.
Yes, Premier League är äntligen tillbaka.
Efter en månads vinter-VM är det förståeligt om minnet sviker.
Vem ersatte Ralph Hasenhüttl i Southampton? (Nathan Jones).
Vilka ligger sist i tabellen? (Wolves, med nya tränaren Julen Lopetegui).
Har Antonio Conte förlängt med Tottenham? (Självklart inte).
Det är visserligen mycket begärt att hux flux skaka av sig baksmällan och minnesfragmenten av Emi Martínez illmariga leende, firandes med en obehaglig Kylian Mbappé-docka i famnen. Eller gamla halvdana Burnley-strikern Wout Weghorsts fenomenala frisparksvariant.
Å andra sidan är Boxing Day-fotboll en tradition som inte ens miljarder qatariska rial kan rucka på. Än så länge. Någonstans i mitten på 1950-talet insåg engelsmännen att matcher på juldagen stod i vägen för kalkonmiddagen med familjen. Sedan dess har annandagen dedikerats åt ligafotboll och är lika helig som riktigt ströbrödig stuffing.
Nu gäller det plocka upp alla lösa trådar som lämnades i mitten på november. Om någon mot förmodan har glömt är exempelvis jakten på bucklan högst levande.
Jesus ett enormt avbräck
Det spekuleras i hur VM kommer påverka spelarna rent fysiskt på sikt, men frågan är om inte Arsenals smäll redan är värst. Inte nog med att Brasilien snöpligt åkte ur i kvarten, Gabriel Jesus lämnade Qatar i förtid och opererade nyligen knäet. Även om anfallaren inte sprutade in mål under hösten är han ovärderlig för klubbens offensiva spel. Eddie Nketiahs instinktiva rörelsemönster sitter inte i ryggmärgen på samma sätt.
Mikel Artetas gäng toppar just nu tabellen fem poäng före Manchester City. Det låter som ett gediget försprång mot ett stjärnspäckat lag som uppenbarligen kan visa sig mänskligt emellanåt. Av de 18 senaste ledarna på juldagen har 13 slutligen stått där med titeln framåt vårkanten, inklusive Man City förra säsongen.
Arsenals personliga facit klingar inte lika bra. De fyra senaste gångerna klubben legat överst i juletid (2007, 2002, 1989 och 1986) har slutat med en missad ligaseger. 2007/2008 slank exempelvis Manchester United förbi och vann.
Historiska resultat kan självfallet vara helt betydelselösa. Troligare är att utvilade Erling Haaland och revanschlystna Kevin de Bruyne lyckas hämta in försprånget med hjälp av sina kvaliteter och många kompetenta lagkamrater på bänken.
Inte konstigt att Arsenal dyker upp i vart och vartannat transferrykte nuförtiden. De är ett par spelare ifrån att få ett avbräck likt Jesus att framstå som överkomligt.
Svettpärlor på Levy
Denna text inleddes med en gliring till Antonio Conte och hans ovilja att stadga sig. Det är inte nödvändigtvis så att Daniel Levy desperat springer efter italienaren med pennan i högsta hugg, men några ensamma svettpärlor måste rinna längs ägarens tinningar. Rutinerade Conte inser att en förlängning absolut inte får ske en vecka innan transferfönstret öppnar. Det är nämligen då klubbens verkliga ambitioner blottas.
Det är totalt omöjligt att gissa sig till vilka fyra klubbar som plockar Champions League-platserna i slutändan. Dejan Kulusevski menar att Tottenham inte har visat sin högstanivå än, något som går att hålla med om. Men vem ska puttas ned av jättarna? Chelsea och Liverpool ligger möjligen bäst (eller ja, sämst) till med tanke på att Newcastle löper runt med lätta steg däruppe i norr.
Erik ten Hag har onekligen haft avgrundsdjupa dalar med Man United, men förutsättningarna för att svetsa samman fronttrion är goda. Formstarka Marcus Rashford, vars VM borde ha resulterat i mer speltid, är en av de som ser lyckligare ut än på länge. Det går att misstänka att Cristiano Ronaldos sorti också bidrar till julfriden.
Oavsett kastas vi alla tillbaka till verkligheten nu. Först behöver en handfull klubbar bara lokalisera och motivera sina argentinska vinnare att det finns fler syften i livet än bussparader inför hundratusentals människor.
Southampton och Wolves har inte detta problem. Men huruvida Lopetegui och Nathan Jones inspirerar sina respektive lag tillräckligt för att leverera en minnesvärd säsong är långt ifrån självklart.