”Jag såg ett blodigt huvud sticka upp”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-03
Kerstin och Peter räddade Eric när han skalperades av båtpropellern
VAXHOLM. Eric Thorslund slets in i den dånande propellern. Motorbåten körde över hans huvud igen och igen.
Då kom räddningen – sopåkaren Peter Karlsson, 49.
– Jag såg ett blodigt huvud sticka upp bakom motorn. Det såg ut som en skalad tomat, säger Peter.
Eric Thorslund och hans flickvän skulle lägga till i Vaxholm för att handla våren 2004, hon hade precis börjat lära sig köra båten.
Då gick allt fel – fruktansvärt fel.
Av misstag gasade hon plötsligt. Båten ryckte till, paret kastades ur.
Den herrelösa båten började rotera flera meter från land. Erics tröja fastnade i propellern och drogs åt hårdare och hårdare runt halsen.
”Är det så här det ska sluta?”
– Jag drogs in i propellern och höll på att strypas. Samtidigt blev jag överkörd gång på gång och fick propellern i huvudet. Jag tänkte bara: ”Jaha, är det så här det ska sluta?”, säger Eric.
Flickvännen kämpade för att Erics huvud skulle komma över ytan.
Samtidigt var Peter Karlsson ute på
sin vanliga runda med sopbilen.
– Först såg jag bara en tom båt snurra runt. Sedan såg jag ett blodigt huvud sticka upp bakom motorn. Det såg ut som en skalad tomat. Det fanns inte utrymme för några tankar. Jag började springa, säger Peter.
Peter tog sig ut på en katamaran. Från den kastade han sig ut på båten.
– Jag fattar än i dag inte att jag klarade det hoppet. Om jag hade missat hade jag själv kunnat fastna i propellern. Men på något sätt gick det, säger han.
Peter kom åt stoppknappen. Allt blev tyst.
Kastade sig i vattnet
Kerstin Jägnebrant, 54, som jobbar vid hamnen, hade sett vad som hänt och rusat ut. Hon kastade sig direkt ner i vattnet och tog sig fram till Eric.
– Han satt fast i propellern under ytan. Han höll på att drunkna. Jag handlade på ren instinkt. Jag och hans flickvän lyfte både Eric och propellern för att få upp honom så att han kunde andas, säger Kerstin.
– Det var så mycket blod. Han hade djupa jack i benen och i huvudet. Propellern hade varit nära att slå ihjäl honom.
Kerstin skar loss Eric, som hela tiden var vid medvetande, med en morakniv.
– En hel sommar efteråt var jag halvt apatisk, alldeles tom och orkeslös, säger Eric.
– Jag hade verkligen en enorm tur som överlevde. Jag är så tacksam för det Kerstin och Peter gjorde. Det är beundransvärt.
”Sårig och blåslagen”
Rent fysiskt mår Eric bra, förutom att han har fått problem med närminnet. De tre har träffats flera gånger efter olyckan.
– Eric kom och knackade på mitt fönster på jobbet när han hade fått lämna sjukhuset. Han var sårig och blåslagen, täckt av plåster och bandage. Vi kramade om varandra. Han tackade men det fanns egentligen inte mycket att säga. Jag var bara glad att se honom, säger Kerstin.
– Jag är glad att jag gjorde allt jag kunde. Om han hade dött hade jag alltid tänkt på vad jag gjort fel.