”Mamma – det brinner”

Filippa, 4, räddade sin gravida mamma när huset ödelades

KATRINEHOLM. Docksängen är ny. Katten Lisa också.

– Min förra katt som hette Siden sprang bort och docksängen brann upp, förklarar Filippa, 4.

Hon berättar om branden som ödelade familjens hem. Ett drama vars hjälte blev – just lilla Filippa.

helskärm

Sju månader har gått. De värsta minnesbilderna har bleknat, vardagen i det nya hemmet rullar på.

Filippa leker med några nyköpta gosedjur. Men allra kärast är ändå Pippi, dockan som lågorna aldrig tog.

– Fast hennes kläder är borta, upplyser fyraåringen sakligt.

Mamma Linda Thollander, 29, sitter bredvid med Evelina, 4 månader, i famnen. Då, den ödesdigra nyårsdagen, var Linda gravid i femte månaden.

– Vi höll på att förbereda flytten till ett annat hus, det här faktiskt, berättar Linda.

– Och jag var inte ens hemma, hade en del att fixa i nya huset, inflikar maken Kenny Eriksson, 26.

Vid sjutiden på kvällen befann sig Linda på övervåningen och packade bohag i kartonger. Filippa höll till nere i vardagsrummet, hon satt i soffan och tittade på film. Men myskvällen förvandlades till skräck och förödelse.

”Soffan brinner”

Linda hörde Filippas springande steg i trappan:

– När hon kom upp till mig var hon ändå lugn och klar. ”Mamma gå inte ner, det brinner i soffan”, sa hon.

I det skedet sprakade det redan i inredningen, svart rök vällde upp i trappan.

– Usch, det luktade illa, ryser Filippa.

Linda skyndade ner med Filippa i handen. I vardagsrummet såg hon hur lågor slog upp från fleecefiltarna i soffan, armstöden var övertända. En elljusstake i fönstret misstänks ha orsakat branden.

– Först trodde jag att det skulle gå att släcka, men nej, elden spred sig i rasande fart. Så vi bara flydde ut.

Blev ett eldklot

I säkerhet på gården stod mor och dotter och såg hur fönsterrutorna exploderade i hettan och hur hela huset blev till ett jättelikt eldklot.

– Jag fick inte med mig mina nya skor, och inga leksaker, minns Filippa.

– Men jag öppnade dörren så Siden kunde springa ut. Undrar vart hon tog vägen, hon kanske bor i skogen?

Grannar i Sköldinge kyrkby tog hand om Linda och Filippa.

Samtidigt var Kenny på väg hem. När han svängde upp mot kyrkan såg han höga lågor flamma mot kvällshimlen.

– Herregud, det brinner i kyrkan, tänkte jag. Eller ... bara det inte är vårt hus! Jo, faen, det är vårt hus! Linda, Filippa, var är de?

Kenny stannade och hoppade ut.

– Det fanns inte en människa på gården. Jag bara vrålade: ”Linda! Linda!”

En liten pojke dök upp och pekade bort mot sina föräldrars hus.

– De är inne hos oss, upplyste han.

På mindre än en halvtimme förvandlades Kennys och Lindas hem till ruiner.

Får tårar i ögonen

– Att mamma och du hann ut och klarade er oskadda är din förtjänst, säger Kenny och kramar Filippa.

Linda nickar och får tårar i ögonen:

– Lilla gumman, du är vår ängel och vår hjälte.

En dag kommer Evelina också att få höra om hur rådig storasyster varit.

– För man kan ju aldrig glömma helt, säger Linda.

– Branden kommer nog alltid att finnas med i minnet. På många sätt. Allt vi förlorade av kära ting, foton och sådant. Ångesten på nätterna.

Hur har Filippa reagerat efteråt?

Kenny och Linda funderar en stund och kommer fram till att dottern är en strong liten person:

– Hon fick träffa en barnpsykolog ganska snart efter branden och sedan ... nej, hon har inte behövt något sådant stöd i fortsättningen.

Filippa vet att hon gjort något riktigt, riktigt bra.

– Ja, alla säger att jag varit jätteduktig, fnissar hon.

För ögonblicket har hon mest bestyr med att bädda ner nya katten Lisa i nya docksängen.