”Roland är min räddare i nöden”

Anna Lundkvist

ÖREBRO. En granne som alltid finns där, som ställer upp i vått och torrt – det är guld värt.

Någon som kan skriva under på det är Therese Wickman, 30.

– Min granne Roland hjälper mig alltid när jag inte hinner själv, han är verkligen min räddare i nöden, säger Therese.

Det finns hjältar som räddar människor ur brinnande bilar eller som inte tvekar innan de går emellan och stoppar ett slagsmål. Och så finns det andra typer av hjältar, de som verkar mer i det dolda men som är minst lika viktiga. En sådan hjälte är Roland Eriksson, 76, i Örebro. En vardagshjälte som finns där i vått och torrt.

– Är det något jag behöver hjälp med här hemma så ställer Roland alltid upp. Tack vare Roland så kan jag tillbringa mer tid med barnen och behöver inte ha ångest för alla saker jag inte fixar själv, säger Therese Wickman.

Therese och Roland lärde känna varandra för sex år sedan när Therese tillsammans med sin dåvarande sambo och sina två barn flyttade in i radhuslängan vägg i vägg med Roland och hans fru.

– Jag och barnens pappa separerade ett år efter att vi flyttade hit, och sedan dess har jag bott här själv med barnen. Jag har barnen på heltid och tiden räcker inte alltid till. Roland såg vilket lass jag fick dra och började komma över och hjälpa mig.

Känslorna tar över

Och det är tydligt att Roland betyder mycket för Therese. När hon ringer på Rolands dörr för att berätta för honom hur viktig han är för henne och varför hon tycker att han är ”Årets granne”, så tar känslorna över och hon kan inte hålla tillbaka tårarna.

– För mig betyder all den hjälp som Roland ger mig så oerhört mycket. Har det till exempel snöat på natten och jag ska stressa iväg med barnen på morgonen till skola och förskola så har Roland redan varit här och skottat. Han klipper mitt gräs, fixar med mina blommor så att de inte ska dö och hjälper mig att byta proppar. Han är verkligen min räddare i nöden, säger Therese.

– Det är inte så lätt att vara själv. Man ska jobba och man ska till dagis och dona med allt annat. Therese har behövt få lite hjälp och jag har hjälpt henne. Det är inte så sensationellt det jag har gjort. Men det låter som det har varit väldigt viktigt för henne, säger Roland.

– Det är så roligt, ibland när jag tittar ut så står Roland ute i min trädgård och fixar med mina blommor för att jag inte hunnit göra det, säger Therese.

– Du har väl väsentligare saker att göra än att fixa med blommorna, säger Roland.

Även viktig för barnen

Det är inte bara för Therese som Roland är viktig utan även för barnen Ellah, 7, och Kidh, 5.

– Roland har alltid funnits här och det har varit en väldig trygghet för mig och barnen. Jag har inte heller någon att dela den här vuxenglädjen med, som när min son Kidh lärde sig att cykla i somras, då var det Roland som stod här bredvid och hejade på. Han har blivit som en extramorfar för barnen. Han sprider så enormt mycket glädje runt omkring sig, säger Therese.

– Min dotter sa att om vi någonsin flyttar härifrån då måste vi ta med oss Roland, säger Therese.

Gräsplätten utanför Rolands hus har också blivit samlingsplatsen för barnen som bor på gatan där de träffas för att leka efter förskolan.

– Barnen blir så glada när de får springa över till Roland, han är sån trygghet för dem. Och han hejar och peppar dem när de ska lära sig något nytt, säger Therese.

– Och de hjälper mig att sköta smultronen och ser till att de inte blir övermogna, lägger Roland till med ett skratt.

Drabbades själv av lungcancer

Men så hände det som inte fick hända. I våras drabbades Roland av lungcancer.

– Men vi ska reda det i hamn. Som mitt äldsta barnbarn sa: ”Du morfar, du klarade hjärtinfarkten bra, du klarade stroken bra och jag ger mig tusan på att du kommer att klara det här också. Så du kommer att dö av ålderdom.” Så han vände det till det roliga istället. Det är det vi ska göra, vi ska kämpa vidare, säger Roland.

Trots sjukdom så orkar han ändå hjälpa till.

– Det är bara att det går lite långsammare, men det funkar. Och när jag inte orkar då tar jag igen mig. Det är positivt för mig att ha lite att göra också, säger Roland.

Och det var inte länge sedan han fick rycka in och hjälpa till.

– Ellah fick en ny cykel och då var det Roland som monterade ihop den, för jag lyckades inte lösa det själv, säger Therese.

– Det är det som är det speciella med Roland. Han finns här jämt. Om jag kommer gående förbi och han säger att ”i dag ser du trött ut” och ger mig en kram, då lever jag på det hela dagen sen, säger Therese – och ger Roland en kram.