Eva – djurens egen sjuksköterska

SKANÖR. Arbetet tar aldrig slut.

Patienter ska tvättas, matas och plåstras om. Journaler ska föras. Bostäder rengöras, sängfiltar bytas.

För Eva Fallström, 61, är vården ett kall.

En gång sjuksköterska alltid sjuksköterska. Fast Eva har sadlat om och blivit djurens oavlönade ängel.

Några hjälplösa sälungar väckte hennes känslor.

– Jag läste att de måste sondmatas flera gånger per dygn och att det behövdes frivilliga, berättar Eva.

Hon skrattar lite åt minnet men blir snabbt allvarlig igen:

–?Det är oftast människan som ställer till det i naturen och djuren som blir lidande. Mitt miljöbidrag är att ta hand om de små och svaga: fåglar, igelkottar, harungar, ekorrar som skadats och inte skulle över-leva.

Får välling genom en spruta

Eva Fallströms kotteklinik i villan i Skanör är redan rikskänd. Folk hör av sig och ber om råd när de hitt-ar nödställda igelkottar. De svåraste fallen hamnar på kliniken.

Just nu är sju patienter inskrivna. En trafikskadad, några svårt avmagrade.

Eva tar på sig tunna plasthandskar och matar småttingarna med välling via en spruta in i munnen. Hon rättar till de gula och vita filtarna, skriver in i varje journal, pysslar och ordnar. Precis som på vilken sjukavdelning som helst.

Eva är utbildad så kallad rehabiliterare, godkänd av Naturvårdsverket och hon är aktiv inom KFV – Katastrofhjälp Fåglar och Vilt, med ett 60-tal lokalföreningar runt om i landet. Alla arbetar ideellt.

– Här i Skanör har vi en rehabiliteringsanläggning där vi tar emot i större skala, vi har till och med bassänger för sälar och svanar.

”Så mycket lidande”

Hon har förfärliga minnen från räddning av oljeskadade fåglar i Öresund. Svarta, nerkletade, dödsdömda fåglar.

– Oljeutsläppen orsakar så mycket lidande. Då känns det bra att kunna göra något handgripligt.

Att på rätt sätt göra ren en kladdig, kolsvart svan och sedan släppa den fri, skinande vit – det är högsta lycka.