Hossein räddade livet på sexåring som föll från sjätte våningen

helskärm

Hossein Afshin,37, gjorde en verklig hjälteinsats när han räddade livet på lille Graciéne, 6, i ett drama som fick hela Sverige att tappa andan.

Som en spindelman klättrade han upp längs husfasaden och fångade pojken i fallet från ett fönster på sjätte våningen 18 meter upp.

helskärm

Fattade du vad som hände när pojken kom virvlande genom luften och landade mot ditt huvud?

– Nej, inte på riktigt. Jag hade ju klättrat upp på det där skärmtaket och försökte hela tiden tala lugnande till grabben som hängde ut från fönstret. Inom mig själv tänkte jag: Koncentrera dig nu, Hossein. Snälla Gud hjälp oss!

– Efter några evighetslånga minuter hörde jag en kvinna skrika och sedan kom pojken som en raket mellan mig och väggen. Jag försökte ta honom men han slog i mitt huvud och vänstra axeln. Sedan tror jag att jag svimmade ett ögonblick.

Men du var ju snabbt nere hos Graciéne på marken och hjälpte till att ta hand om honom tills ambulansen kom. Märkte du inte att du själv hade skadats?

– Nej, nej, inte då. Jag var helt absorberad av pojken, att han skulle klara sig. Senare på kvällen kände jag smärtan i huvudet och axeln så jag tog mig till akuten och fick hjälp.

”Ville inte sjukskrivas”

Och du är inte återställd ännu?

– Inte helt, men det det är ingen fara för något bestående. Jag ville absolut inte sjukskriva mig för jag skulle just börja ett nytt jobb så jag körde på mot min läkares vilja.

Ditt liv har varit händelserikt genom åren, berätta.

– Jag kommer från en liten stad i Iran och växte upp med mina fem bröder och två systrar. Pappa dog när jag var tre år och mamma när jag var sex, så vi syskon fick ta hand om varandra. Tillsammans drev vi en affär med livsmedel och hemelektronik men hela tiden hade jag en dröm: att resa till Sverige.

”Ravelli min idol”

Varför just Sverige?

– För att ni aldrig haft krig, jag hatar krig. Och för att jag gillade svenska fotbollslandslaget, mina stora idoler var Brolin och Ravelli. Och så är jag en nyfiken person, jag ville ut och se världen.

– Så först reste jag till Ryssland där jag jobbade i över två år på en transportfirma. Sedan blev det lika länge i Tyskland, också hårt jobb under rätt svåra omständigheter. I alla fall om man jämför med hur jag har det nu i mitt drömland.

Kände du dig välkommen när du kom hit i slutet av 1990-talet?

– Ja, absolut. Jag har blivit korrekt behandlad av myndighetspersoner och vänligt bemött av alla jag haft att göra med. Min lyckligaste stund var när jag gått en svenskakurs och kände att jag kunde behärska mitt nya språk. Efter en tid uppe i Flen flyttade jag till Göteborg och här trivs jag av hela mitt hjärta och kommer nog aldrig att flytta.

”Det blir bröllop i Iran”

På tal om hjärta, du tycks ha förlorat ditt till en viss ung dam, Sara Hashemi, 27. Hur står det till med kärleken?

– Tack, jättebra. Sara är kvinnan jag vill leva med för all framtid. Vi träffades i Iranska föreningen för två år sedan och när det blir tid hoppas vi kunna fira vårt bröllop i Iran. Men sedan förstås komma tillbaka och leva i Göteborg. Sara läser till undersköterska och jag har mitt jobb på ett underleverantörsföretag till Volvo.

Har du träffat lille Graciéne efter dramat?

– Ja, många gånger. Han och hans familj kommer alltid att finnas som en del av mitt liv.

”Jag är en vanlig person”

Som en av de sex Svenska Hjältarna på tevegalan stiger du in i strålkastarljuset på stadiga ben?

– Hm, jag har lite blandade känslor. Jag är ju en vanlig person bara och vet inte hur jag kommer att reagera när dom ropar upp mitt namn.

Någon särskild du vill skaka hand med?

– Carin Götblad, länspolismästaren i Stockholm. Henne har jag alltid beundrat.