Johanna fick bröstcancer – skrev en barnbok

Uppdaterad 2023-01-19 | Publicerad 2022-12-04

Det började med en knöl i bröstet. Men Johanna Lundgren var bara 28 år och läkarna försäkrade henne om att det inte var cancer.

Först fyra år senare fick hon sin diagnos - som ledde till en barnbok.

– Det är boken jag själv saknade när jag var sjuk, säger Johanna, 36.

Det var mitt under sin cancerbehandling som småbarnsmamman Johanna Lundgren fick idén om en barnbok om cancer för de minsta. Att hon fick idén berodde mycket på hennes dotter Idun, som då var två år.

– Vi letade efter en bok att läsa för Idun, för det var inte lika lätt att förklara för henne vad det var som pågick som det var för hennes bröder. Men vi hittade inte någon sådan bok.

Johanna bestämde sig för att skriva en bok själv och den fick titeln ”Juno och flintismamman”.

– Det fick vara lite lättsamt och lite ljust i den här boken sedan också. Dels är det så min resa var, boken är ju väldigt personlig, och jag tror det kan kännas bra av att ta hjälp av en bok som inte känns för tung.

Johanna Lundgren använder ofta böcker för att förklara saker för barnen. När hon blev sjuk i cancer, sökte hon efter en lämplig bok för att förklara för lilla Idun om sin sjukdom. När Johanna inte hittade någon sådan bok, bestämde hon sig för att skriva en själv. Resultatet blev ”Juno och flintismamman”.

Knölen växte

Det var 2014 som Johanna kände knölen i bröstet och sökte vård. Men enligt läkarna var den en helt ofarlig fettknöl. I samband med höstlovet fyra år senare, gjorde sig knölen påmind. Det värkte och Johanna sökte hjälp igen.

– Jag hade inte den där oron som man annars kanske har när man känner en knöl i sitt bröst, för jag var redan lugnad.

Läkaren på vårdcentralen i Ödeshög skickade henne vidare med remiss till Universitetssjukhuset i Linköping.

– Det var höstlov och jag arbetar på fritids. Vi hade haft lite Halloween-tema den där dagen och jag bytte från häxkläderna till vanliga kläder och åkte in till Linköping. Jag sa till alla kollegor att ”jag kommer tillbaka, ska bara göra den här undersökningen”.

Men så blev det inte. Undersökningen tog längre tid än Johanna trott. Hon fick göra en ultraljudsundersökning och därefter även en biopsi. Det visade sig att knölen var en trippelpositiv HER2-positiv bröstcancer.

– Jag var jättechockad. När jag kom ut var det inte med lätta steg.

Ute på andra sidan. Håret började snart växa ut och Johanna var inte längre ”flintismamman”.

Dottern Idun hjälpte

Diagnosen blev startskottet på en intensiv behandling. Först cellgifter, sedan operation där en del av bröstet togs bort, en cellgiftsbehandling till efter det och sedan strålning.

– Jag hade ju tur, om man kan säga det, för tumören minskade snabbt av behandlingen.

Hemma fortsatte livet. Idun, 2 år, skänkte hopp och fick mamma att tänka på annat.

– Hon var verkligen en jättehjälp för mig under hela den här tiden. Mycket mer än hon någonsin kommer att förstå. För hon var ju så pass liten att hon behövde mig som mamma, som vanligt.

Boken ”Juno och flintismamman” började med en kladd, några ord nedklottrade på ett papper. Så var det ganska länge. Att skriva boken blev en del av Johannas läkandeprocess.

Men det var inte helt lätt att skicka in sitt manus till förlaget. Tänk om de inte skulle tycka om hennes bok?

– Vågar jag bli bedömd för den här texten? Den handlade ju om vår resa och var så personlig, säger Johanna.

Johanna lever mer i nuet i dag, med ett fokus på att glädja sig åt de små sakerna i tillvaron; ”Sådant som jag kanske inte tänkte på innan”, säger hon.

Hormoner och yoga

I dag är Johanna frisk från sin cancer. Men eftersom hennes cancer var hormontriggad så går hon fortfarande på antihormonbehandling. En behandling som helst ska pågå i tio år. En gång om året är det kontroller.

– Jag bytte faktiskt ganska nyligen medicin för jag tyckte inte att det fungerade bra, jag fick mycket biverkningar. Jag mår lite bättre nu men det är en tuff behandling, det är skitjobbigt många gånger.

Johannas hår har växt ut. Hon är inte längre flintismamman. Idun har hunnit bli sex år och Johanna är tillbaka i vardagen igen, jobbar och ser ljust på framtiden.

– Många små saker gör mig väldigt glad, sådant som jag kanske inte tänkte på innan.

I oktober fick Johanna ta emot Löfska kulturpriset 2022 för sin barnbok.