Stephanie, 18, mådde dåligt – fick oväntad hjälp av socialtjänsten
Uppdaterad 2023-04-28 | Publicerad 2022-10-15
Stephanie kämpade med psykisk ohälsa och riskerade att bli tvångsomhändertagen av socialtjänsten.
När hon träffade Cia och hundarna Vilja och Märta förändrades livet.
– Det finns ingenting som jag inte kan göra nu, säger Stephanie.
18-åriga Stephanie hade en stökig uppväxt i Stockholm. Vid 16-års ålder led hon av så mycket psykisk ohälsa att hon riskerade att råka illa ut. Det var på tal att hon skulle bli omhändertagen av socialtjänsten enligt lagen om vård av unga (LVU).
Ett första steg i hjälpen var att socialtjänsten bestämde att hon skulle få en särskild kvalificerad kontaktperson i form av en familjebehandlare.
– En kontaktperson är någon du får från soc som hjälper dig med samtal om känslor och svårigheter i livet, att hålla koll på tider och möten. Det är en människa som du kan prata med och som hjälper dig med vardagsgrejer. Kontaktpersonen är som en representant för dig, säger Stephanie.
På den här tiden hatade hon socialtjänsten. När hon träffade soc-personalen brukade hon skrika. Allra helst ville hon inte ha någonting med dem att göra.
Hennes kontaktperson hette Cia Lilja. Inför deras första möte fick Stephanie veta att Cia arbetade med två sociala tjänstehundar: Femåriga griffon belgen Märta och åttaårige berner sennen Vilja.
Vetskapen om att djuren skulle vara med gjorde henne lite mindre skeptisk.
– Vi sågs första gången utomhus på baksidan av soc-huset. Jag ville inte gå in där eftersom jag var traumatiserad av inlåsningar. Jag var på dåligt humör och mådde inte bra. Hundarna gjorde att jag kände mig lugn, öppen och trygg redan vid första träffen, säger Stephanie.
”Ganska få tycker om socialtjänsten”
Cia Lilja är familjebehandlare på socialtjänsten på Stockholm stad. Arbetet går ut på att hon träffar barn, ungdomar och föräldrar som inte mår bra i sin familj. Det kan exempelvis handla om konflikter, kriminalitet, missbruk eller psykisk ohälsa.
– Vi träffas och pratar. Jag hjälper till med att få fatt i vad som är bekymret och sedan att hitta strategier för att möta bekymret på ett annat sätt, säger Cia.
Såvitt Cia vet är Märta och Vilja de enda hundarna i Sverige som arbetar som familjebehandlare.
– Många människor har en negativ syn på socialtjänsten. Hundarna underlättar samtal och skapar en positiv dynamik. Till exempel pojkar eller flickor som varit utsatta för sexuella övergrepp kan hundarna skapa fysisk närhet utan krav som inte jag eller någon annan människa kan göra, säger Cia.
Vilja var med i rätten som vittnesstödjare
Rent praktiskt arbetar hundarna på flera olika sätt.
Vid ett tillfälle var Vilja med i rätten som vittnesstödjare åt en flicka som varit utsatt för sexuella övergrepp.
– Vilja fanns vid flickans sida i Solna- och Södertörns tingsrätt i åtta timmar.
Andra gånger har djuren funnits där när barn ska hitta tillbaka till skolan. I en sådan miljö avleder Märta och Vilja stress från andra elever och skolans miljö.
Under svåra samtal på Cias samtalsrum lägger sig Vilja tätt intill och Märta hoppar i knät på barnet eller ungdomen, vilket sprider lugn.
Cia har också utformat ett spel där hundarna ska leta efter godis som är gömt bakom luckor i olika färger.
– Sociala relationer är gul, skolan röd, familjen grön och hur man mår känslomässigt blå. Om hunden väljer blå läser vi ett blått kort med en fråga på det temat. Då känns det som att hunden läser frågan och inte jag, säger Cia.
Hundar öppnar dörrar som människor stängt
Vilja, Märta och Cia är utbildade vid Svenska Terapihundskolan. Där fick de bland annat lära sig om samspelet mellan hund och människa. Cia drillades speciellt i att läsa av hundens signaler och mående.
– Vi tränade också på finteknik. Till exempel att hunden ska kunna vara i en trång hiss med massor av rullstolar eller att hunden ska kunna ligga still i någons knä, säger Cia.
Hon menar att hundarna kan öppna dörrar som vuxna människor har stängt.
– Många gånger kan vuxna ha sagt eller gjort saker som har gjort att barnet slutit sig. De professionella har ställt frågor och ställt krav som ibland har lett till att barnet slutit sig och utvecklat destruktiva beteende som isolering, psykisk ohälsa, kriminalitet eller missbruk.
I de fallen kan hundarna gå nära utan att ställa frågor.
– De finns bara där, i nuet, och skapar en tyst icke verbal kommunikation, säger Cia.
Stephanie: Nu kan jag göra allt
18-åriga Stephanie har träffat Cia, Vilja och Märta minst en gång i veckan sedan hon var 16 år. Idag mår hon mycket bättre och känner att hon är på väg framåt i livet.
– Det bästa med hundarna är att de sprider en känsla av trygghet och närhet. Man känner sig sedd och älskad. Det känns också som att de verkligen är med mig. Att Märta sitter i mitt knä nu gör det lättare för mig att göra den här intervjun, säger Stephanie.
Ser ditt liv annorlunda ut nu jämför med när du var 15?
– När jag var 15 år var det omöjligt att få in mig i soc-huset, nu kan jag gå in där utan problem. Jag känner lättare tillit till andra och jag tänker på ett smartare sätt. Det finns ingenting som jag inte kan göra nu. Cia och hundarna har hjälpt mig skitmycket.
Vad drömmer du om att göra i framtiden?
– Jag vill hjälpa andra ungdomar som har haft det svårt och lider av psykisk ohälsa. Jag vill vara den jag inte hade när jag var yngre.