Här hjälper djur och människor varandra
Publicerad 2015-09-30
Hanna, 27, driver ett ridcenter för unga med funktionsskillnader
När shetlandsponnyn Kalle kom till Morsta gård kom han från ett liv i ensamhet, vanvårdad och osäker.
Här får han all kärlek han behöver – av unga med funktionsskillnader.
– Man ser att när djuren mår bra så mår människorna bra, säger Hanna Askered, grundare av Lära med djur.
Följ Svenska Hjältar på Facebook
Vi har passerat ankdammen och hagen med hästar. Det första som möter oss är en vit, sprallig liten hund, Märta.
Två sekunder senare dyker Tinja och taxen Nicki upp.
Vi hittar Hanna Askered i stallet. Här driver hon projekt Lära med djur, där barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsskillnader, som Aspergers syndrom och adhd, får lära sig att rida och ta hand om djur.
– Eleverna utvecklas i allt. Har man en diagnos inom Aspergers syndrom eller autism-spektrat har man kanske svårt med kommunikation eller att läsa känslor. Då är du van vid att bli missförstådd. När man kommer till djuren blir det en helt ny typ av kommunikation som kan hjälpa dig med det andra, säger Hanna och fortsätter:
– Man läser av kroppsspråk, ser reaktioner. Samarbetsförmågan och den empatiska förmågan växer. Dessutom är ridningen otroligt bra för både grov och fin motorik.
Ideellt arbete
Gården drivs helt ideellt. Går arbetet med vinst kan de ta in fler djur, fler elever och i förlängningen fler anställda. För förutom att hålla i ridkurser, bland annat för elever från särskolan, så anställer Hanna också unga vuxna med funktionsskillnader.
– Jag lägger mycket tid på handledning och att peppa och pusha. Jag vill erbjuda en trygg och bra första arbetsmöjlighet så man inte hamnar någonstans där man tappar självförtroendet.
Det ska vara en meningsfull tillvaro där alla behövs.
– Flera elever har sagt att för första gången känner de att de har någonstans att gå, där det är viktigt att de faktiskt kommer. Att någon bryr sig. De som är här utför något viktigt.
”Kalle är bara kärlek”
Den andra delen i verksamheten är djuren. På gården finns hästar, hundar, stallkatt, ankor, höns och vaktlar. Och nyligen fick de kaniner.
De flesta djuren ägs av föreningen Lära med djur, en del är sådana som tidigare inte har haft ett hem, som de nya kaninerna. Och Kalle kommer från Svenska hästars värn, som tar hand om vanvårdade hästar.
– Kalle är bara kärlek. Han har blivit lite osäker, har levt isolerad och inte haft några hästkompisar. Men nu har han kommit in i flocken. Och vi har en tjej med adhd som kommer hit och rider och hon har helt tagit honom till sig. Det är så fint att jag får rysningar!
Att djuren kommer i första hand är en självklarhet för alla på gården och eleverna får lära sig mycket om teori och hantering.
– Man ser att när djuren mår bra så mår människorna bra, och vice versa. Många av eleverna här har en annan förståelse för utanförskap och att vara annorlunda. Och många av hästarna som blir omhändertagna har ju levt i ett slags utanförskap. Det blir en fantastisk mix.
”Lättare att umgås med djur”
Hanna tittar ut genom fönstret och misstänker att det är Kalle som krånglar lite när hästarna ska in till stallet. Vi drar på oss regnjackor och rör oss ut mot hagen.
– Frida och Sara gör ett superbra jobb, de är riktiga klippor. Men ibland måste man gå in och handleda. Blir man lämnad i sådana lägen så blir man osäker, och då blir djuren i sin tur osäkra.
Frida Rendert, 23, började rida när hon var fem år och är nu volontär på gården för att få arbetslivserfarenhet, hon har själv Aspergers syndrom och ADD.
Hur är det att få jobba med djur?
– Jag har alltid haft mycket lättare att umgås med djur. Planen är att jag ska gå på kurser så jag kan bli ridlärare för ungdomar. Jag vill hålla i hundkurser också, det är mitt stora intresse.
Tinja, 6-månaders valpen, är en av Fridas hundar.
Vad är bäst med att jobba här?
– Det är trevliga djur och trevliga människor. Och det finns alltid något att göra. Jag är inte en sån som gillar att sitta och rulla tummarna. Vi jobbar väldigt ostressat men om man känner sig lite stressad så kan man sätta sig i fikarummet och göra pärlarmband. Det behövs det med, säger Frida.
Gör egna armband
Pärlarmbanden är en del av ett insamlingsprojekt för gården som de kallar ”Ordinary is boring”. De orden pryder armbanden som de ska sälja för att få in pengar till djuren och gården. Till våren blir det också en välgörenhetsgala.
– ”Ordinary is boring” är lite av vårt koncept. Jag är tydlig med dem som kommer hit att diagnoser inte bara innebär något jobbigt och tufft. Tjejerna som jobbar här har fantastiska förmågor och styrkor. Man ska våga ta plats. Diagnoser ska inte vara något att skämmas för, säger Hanna.
Det finns mycket att göra på gården och Hanna har ett helhetsansvar. Det innebär jobb nästan varje dag från tidig morgon till sen kväll.
Hur orkar du?
– Jag orkar för att jag har ett mål och tror på det jag gör. Jag ser skillnaden hos alla som kommer hit. Och bara att få vara ute och rida med mina underbara elever – det är så mycket positiv energi! Och att se eleverna med hästarna, alla djuren har inte farit illa men de får kärlek på ett annat sätt nu, de är verkligen älskade.