”Bara jag är min egen motivation”
Publicerad 2016-01-19
Mikael Edman, 31, har alltid varit överviktig, men ändå försökt röra på sig. Tills en dag när han fastnade med ena benet i brorsans innebandyklubba.
– Då vägde jag 132 kilo. Och ju mindre jag kunde röra mig, ju mer tänkte jag att jag måste göra någonting, säger Mikael.
Som ung var Mikael Edman fysiskt aktiv och såväl kollade på som utövade sport. Både tennis, fotboll och innebandy. Det sistnämnda började han med redan som 14-åring. Och även om det inte var på en jättehög nivå var det alltid varit väldigt socialt. Ju äldre han sedan blev tvingades han lägga ner med det ena efter det andra.
– De sista 10 åren har jag dock spelat innebandy varje söndag och måndag med kompisar. Ända tills en dag när jag fastnade med benet i min brorsas klubba och gled iväg.
Ett mentalt uppvaknande
Samtidigt som Mikaels knä vreds om blev det en rejäl smäll i backen. Och nästa dag kunde han inte röra benet. Så det fanns ingenting att välja på, nu var det slut med innebandyn.
– Det var ett enormt bakslag, eftersom det har gett mig ett så gott gäng som har hållit ihop så många år. Samtidigt blev skadan ett mentalt uppvaknande. För min last i livet har alltid varit godis och kakor, och när jag skadade mig vägde jag 132 kilo. Nu, när jag inte skulle träna längre förstod jag att jag inte skulle kunna fortsätta äta så.
Hade gått ner 10 kg innan
Där och då bestämde Mikael sig för att en dag kunna spela innebandy igen, dessutom skulle han då vara starkare än innan. För det första började han på rehab. För det andra började han aktivt använda sitt Viktklubbs-abonnemang som han egentligen registrerat redan några månader tidigare, men inte använt.
– Jag hade faktiskt även gått ner 10 kilo i Viktklubb en gång innan. Så anledningen till att jag valde det igen var att jag visste att det funkade.
Gick ner över två kilo i veckan
Sakta men säkert blev Mikaels knä bättre. Kosten lade han om genom att registrera all mat i sin loggbok i Viktklubb och både lägga in egna recept och testa nya.
– Har jag något att fylla i, då blir jag mer medveten. Därför slutade jag också med godis nu.
Tack vare rehaben kunde Mikael snart också börja promenera. Sedan hände det grejer.
– Jag gick ner över två kilo i veckan, vilket gjorde mig lite chockad. Sen höll det på så ända tills jag blivit av med 14 kilo, det gick skitfort. Därefter gick det lite upp och ner, det var som om kroppen kände hur det gick och portionerade ut kilona.
Tappade 38 kilo
Ganska snart kunde Mikael även börja jogga, styrketräna – och spela innebandy. Och idag, drygt ett år senare har han tappat totalt 38 kilo och gått från en stadig XXL till en L.
– Från början sade jag att om jag kunde väga runt 110 vore det bra. Sedan när jag kom ner till 105 var det ju inte så långt kvar till under 100. Och att komma dit var också lättare än jag trodde. Därefter var det ingen mer hets. Framförallt har jag min vilja att tacka. Även de dagar jag verkligen inte har velat gå ut har jag gjort det ändå. Jag har jobbat jättemycket med det mentala och till och med pratat med mig själv ibland. För oftast är det ändå bara de första minuterna som är tuffa, sedan tar endorfinerna över.